Rent vetenskapligt mäter man alltså det på detta viset, och det är intressant hur vi människor är.
Vi talar om i-landsproblem när vi är olyckligt kära, har några kilon för mycket etc.
Man gjorde mätningar på två personer:
A råkade ut för en hemsk trafikolycka där han blev permanent bunden till rullstol. I samband med olyckan befann han sig på #1 på lyckoskalan, vilket är riktigt i botten.
B vann storvinsten på ett lotteri, och hamnade då direkt efter vinsten på #7 på lyckoskalan, vilket är ett euforiskt tillstånd.
Inget av dessa tillstånden är permanenta. Vi människor är inte sådana. (Nu räknar vi bort psykiska sjukdomar som mani och depression).
Ett år efteråt gjorde man nya mätningar. A hade funnit sig till rätta med sin rullstol och accepterat situationen, och befann sig på #3 på lyckoskalan (vilket är det tal de flesta befinner sig på i dagliga livet)´.
Det lustiga var att även B befann sig på #3.
Ingen av dem var euforiska eller djupt olyckliga.
Finns det något att lära av detta?
