Idag var jag på provtagning IGEN!
Jag hatar när de ska perforera en mumla!
Nålar är hårda, mumlor är mjuka, och aldrig bör de två mötas!
Idag var jag på provtagning IGEN!
Jag hatar när de ska perforera en mumla!
Nålar är hårda, mumlor är mjuka, och aldrig bör de två mötas!
Jag är tydligen sjukare än vad jag trodde, och ska opereras.
Jag bara hoppas att läkarna gör rätt, så att det är jag som åker hem efter operationen, och inte struman.
Man kan nästan tro att det är Norrland!
*letar efter sparken*
Stora råa räkor, pilgrimsmusslor
Blanda Milda culinesse med fruktansvärt mycket pressad vitlök. Lägg ner de skalade räkorna och musslorna.
Nu ska du vara jävligt försiktig när du steker dem.
Om musslorna är stora, dela de på mitten (längs musslan, inte mitt av)
Lägg en mussla klockan 12 på hett tomt järn, en på kl 1, en kl 2 osv tills du kommer till kl 6. Då är det dags att vända dem. Börja kl 12, och fortsätt neråt. När du vänt den siste är de klara. Ta upp kl 12 och fortsätt neråt.
Lägger du en mussla på kl 8, kan du kasta allt och gå och lägga dig.
Nu till räkorna. Om du är snabb i nyporna och har en bra tång, lägg på fler, annars färre.
Ös dem på järnet. När du lagt upp alla, börja vänd på den förste. (Kolla på sidan på räkan att det rosa nästan kommit till mitten av räkan.)
Börjar räkan dra ihop sig är det riktigt bråttom att få dem av järnet, innan de blir tuggummi.
Möts ändarna på räkan, kan den kastas, och tänk så sorgligt att vi tagit den från sin familj, mördat den, stekt den, och allt för ingenting!
Bra, då var de klara. Egentligen ska du göra detta sist om du vill att skaldjuren ska vara varma, men jag orkar inte skriva om texten.
Ta 3 dl vispgrädde och vispa satan. Har du en maskin är det bäst. Vispa tills du får smör. Häll av vattnet (vasslan eller vad det heter) Lägg över smöret i en melittapåse. Kläm kläm kläm. Ta ny melittapåse. Kläm kläm kläm. Allt vatten ska fastna i melittapåsen. (eller initialt rinna ut, eftersom du håller den upp och ner)
Ta lite havssalt och så mycket örter (jag tar basilika) som du tycker är gott.
Tryck ner i liten liten fin skål och gör det jämnt, så det ser fint ut.
Gör god sallad och ha gott bröd till.
Nu har du halva inne. Lycka till:)
Så blir min fredag imorgon, kan man säga..Hoppas att mensen är slut tills dess, annars har man ju gjort till sig förgäves, haha!
Tagga ner. Ditt skrivandes viktighet är på samma nivå som de övriga 5 miljardenas.
Varför göra så stor affär av det. Bloggen är en lekstuga. Speciellt AB’s blogg.
Vill du sluta blogga: Adjö! Låt mig slippa se din Golgata, med gråterskorna som följe! Säg som det är istället: Du vill inventera din Fan Club.
Vill du blogga nån annanstans: Håll dig där, och lägg ner horeriet med lockande rubriker och en länk till andra bloggen i texten.
Vill du ha en kommentar från alla som besöker din blogg?: Tough! De flesta går in, läser en mening, och går ut igen. Den som besöker din blogg mest, är nog du själv.
Din besökarstatistik består till säkert 80% av dina egna frenetiska klickningar.
~Mumlan har än en gång talat
Nåt som jag gjorde förra året till några vänner.
Slå sönder nåt gammalt glas eller en tallrik. Lägg skärvorna i en liten låda som du förseglar väl.
Ta sedan en större låda där du lägger den mindre lådan i. Lägg bubbelplast eller tidningspapper runt så att inte den mindre lådan skumpar runt.
Lägg sedan ner din riktiga present (som inte är så ömtålig)
Försegla ditt fina paket. Sätt flera dekaler med ”AKTAS” ”ÖMTÅLIGT” och ”DENNA SIDA UPP” på paketet, och skicka iväg det till din vän/släkting per post.
Lite JULAÅNGEST har ingen dött av..
Det var ett par år sedan, och jag hade varit på St. Gertrud (Malmö) på After Work. På kvällen hade jag gått från min cykel, då vi var ett gäng som fortsatte vår bar hopping runt i stan.
Dagen efter vaknade jag jättetidigt med fylleångest.
Jag tänkte att jag tar vovven och går bort och hämtar cykeln. Det är bara ett par hundra meter till St. Gertrud, så vi gick iväg i den tidiga sommarsolen.
Jag såg rent förjävlig ut. Samma kläder som kvällen innan. Kudden i nacken, sminket på hakan och en andedräkt som kunnat förinta en mindre by.
När jag svängde runt hörnet slogs jag emot tjoandet och sjungandet av flera HUNDRA människor, TV-kameror och surr från nån helikopter.
Det var uttagning av IDOL på St Gertrud!
Jag undrar om jag någonsin i mitt vuxna liv varit så nära att sätta en kladd i byxan.
Handfallen försökte jag lokalisera var min cykel var, men de hade satt upp stängsel för att kön inte skulle ringla sig ut på gatan.
En TV-kamera kom otäckt nära, och jag fick en flashback om när jag var med i TV på nyårsafton och en hurtig tjej med stor mikrofon frågade mig vilket mitt nyårslöfte var, varpå jag svarade: ”Att inte sälja mig så billigt som jag gjort tidigare”.
Just då var detta budskap väldigt tydligt för mig, med tanke på det skitjobb med skitlön jag precis haft och nyligen slutat på.
Släkten som ringde ner mamma hade dock hört något helt annat, och dryftade ord som ”fallen” , ”prostituerad” och ”aids”..
Nåväl.. Till slut såg jag min cykel och frågade några unga grabbar med glitter i ansiktet om de ville hjälpa mig få ut min cykel.
Då började nån slags stage dive-pryl med min cykel. Den åkte fram och tillbaka över folkhavet, medans jag med mina vita mungipor och desperat blick försökte få tag i den, som en liten flicka från 1:a klass vill ha tillbaka sin docka som 3:e klassarna slänger till varann.
När vovven (som jag glömt jag hade med mig) började skälla HÖGT, fick jag min cykel.
Jag hoppade upp på den, trampade två tag och föll i ultrarapid ner åt höger.
Jag var alldeles för chockad av hela händelsen för att känna efter om det gjorde ont.
Däremot fick jag de högsta ovationerna jag någonsin fått.
Och tror ni inte kamerajäveln var där igen?
Upp på cykeln igen. Hjulet var snett och cykeln gnällde.
När jag kom hem var jag tvungen att titta på ett gammalt barnprogram och suga på tummen. Allt för att glömma de vuxna hemskheter man försätter sig i.
Jag såg aldrig IDOL, och jag hoppas vid min gud att jag inte visades på en enda filmruta.
I kaoset härskar djuren över människorna
My Life of Crime, Murder, Missing People and such! Above all else, never forget the victim, that the victim lived, had a life and was loved. The victim and their loved ones deserve justice, as does society.
Just another WordPress.com site
Where it gets messy...
Livet är inte bara en lek , det är en dans på rosor också ..
Smått och gott i vardagens labyrint
(och så jag förstås)
Kamp och glädje - så är livet.
Politik och samhälle. Nära och kära. Trams och allvar. Kändisar och okändisar. Brott och straff. Glädje och sorg. Cancer och annan skit. Livet helt enkelt.
Det är synd att det är så få tjejer som är trevliga nuförtiden.
delivered directly to my computer monitor on an all too regular basis...
Statistik, politisk satir och betraktelser
George, jag lever med en dödlig cancer som jag pratat om i TV-serien som heter Himlen Kan Vänta
4 out of 5 dentists recommend this WordPress.com site
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör