Månadsarkiv: januari 2012

Jag skriver brev till min vårdcentral


Hej du läkare som ansåg att det var en god idé att ringa hem till en dokumenterat deprimerad ensamstående person den 4 januari 2012 för att tala om att man funnit metastaser i skelettet, vilket betyder skelettcancer som inte går att bota, enligt vad du talar om för mig i detta telefonsamtal.
Hur tänkte du där?

Jag hoppas för andra patienters skull att detta är det klantigaste du gjort, och att du helt enkelt hade en dålig dag, för jag vill inte tro att detta är en normal rutin.

För dig är jag en i mängden, men för mig var det en chockupplevelse jag aldrig kommer att glömma, och är det så att ditt omdöme har sjunkit pga för många år i branschen föreslår jag att du eller dina överordnade gör något åt detta.

Vidare bör du veta att när jag får uppläst mina journalanteckningar av min läkare så misstänker man metastaser, inget annat. Dessutom fick min läkare även skicka en ny remiss, eftersom den du skickade var adresserad till fel avdelning på SUS.

Ditt oprofessionella sätt har fått allvarliga konsekvenser, men ingen skugga ska falla på [Vårdcentralens namn]. Det enda misstag de gjort är du.
Patientnämnden har fått min anmälan gällande detta, för så här får det inte gå till.

Med vänliga hälsningar,
Peggy Bell


Stanna upp och sniffa på blomman


Man ska bli ödmjuk inför livet, stanna upp och sniffa på blomman, njuta av soluppgången och bli allmänt österländskt filosofisk när man får cancer. Speciellt en kronisk sådan.

Det förväntas liksom av en.

Man ska känna sig rik på kärlek, älska sitt hem och bara säga vältänkta snälla ord. Alla olater och dåliga vanor är som bortblåsta, och när man sedan dött talas det om hur synd det är att en sådan god och snäll människa som alltid tänker på andra har gått bort

Fuck off!

Jag är fotfarande samma människa som tycker om samma saker, som fortfarande avbryter människor när de talar.
Som fortfarande vill ha extra bearnaisesås till min biff.
Som ser en brakfylla nån gång ibland som terapeutiskt underbart.

Jag bor fortfarande i min hyrestvåa som behöver en ofantlig summa pengar varje månad pga att jag gifte mig med ett as som drog med alla våra sparpengar, portfolio och vattensäng som jag precis betalat av (vilken hade varit en livräddare idag med ständig värk).

Jag är inte förlåtande. Hade jag fått honom framför mig hade jag med uppriktig GLÄDJE spelat xylofon på hans tänder.
Till att börja med!
Jag har haft många mysstunder då jag planerar alla hemskheter jag skulle utsätta honom för.
Bitterhet säger du?
Hälsosam hämndlystenhet säger jag.

Cancer är inte en jävla kärleksroman för oss vanliga knegare.

Jag får jobba heltid fastän läkaren föreslår sjukskrivning och rygg och rumpa värker. Ok, jag erkänner att det faktiskt också är skönt att jobba då man har tankarna på annat. Men ändå..

El-bolaget skiter fullkomligt i vilka krämpor jag har och om en vecka stängs min el av.
Det lustiga var att precis när jag skrev detta kom en delgivningsman och gav mig en räkning om detta.

20120114-181158.jpg

Jag bryr mig inte ett dugg om jag aldrig mer får gå i skogen eller ser en solnedgång.

Jag har inte tid för jag måste jobba ihop till mitt uppehälle. Precis som alla andra.

Nästa vecka ska jag prova ut en rullstol. Då ska jag lära mig att göra piruetter.


Välkommen tillbaka herr Cancer. Jag har väntat på dig..


Igår ringer en man som på knagglig svenska berättar att man funnit metastaser i rygg-och nackkotor.

För ett tag sedan ramlade jag och fick en spricka i bäckenbenet.
Efter ett par veckor gick jag till läkare, blev röntgad på vårdcentralen och det var då jag fick veta om sprickan.

Eftersom jag haft cancer tidigare skrev dem en remiss till sjukhuset och det gjordes en skelettröntgen förra veckan.

Då tycker man alltså att det är en god idé att låta en för mig okänd person som talar skitdålig svenska ringa mig en onsdagkväll och ge mig ett besked som innebär att jag förmodligen ställer skorna inom två år.
Två jävligt smärtsamma år.
Till en ensamstående person som tar kraftig antidepressiv medicin.

De ska få se på fan på denna vårdcentral i nästa vecka då ansvariga är tillbaka från sitt juluppehåll.

När man får ett sånt besked att ens dagar är räknade uppnår man någon slags drottningstatus.

Jaha… Det regnar kronofogdelappar..
Jaha, jag fick parkeringsböter..

Fuck You! I’m the Queeeeeen!”
*samtidigt som jag vrommar iväg i min gula Ford Ka med en cig i mungipan*

Min cancerresa handlar inte om hur ljuvligt livet är. Hur rik jag är på kärlek och hur fina ens kvarvarande dagar ska vara.

Nu ska jag supa mig full. Hoppas för fan att inte grannen borrar som han gjorde förra gången jag fick beskedet.


Välkommen till Kaoset

I kaoset härskar djuren över människorna

Bonnie's Blog of Crime

My Life of Crime, Murder, Missing People and such! Above all else, never forget the victim, that the victim lived, had a life and was loved. The victim and their loved ones deserve justice, as does society.

ADHD i vardagen

Just another WordPress.com site

hydraul

Where it gets messy...

Ewa Lev Livet !

Livet är inte bara en lek , det är en dans på rosor också ..

TANKESMEDJAN

Smått och gott i vardagens labyrint

5 söner och 1 man

(och så jag förstås)

kyrksyster

Kamp och glädje - så är livet.

ghostalive

Politik och samhälle. Nära och kära. Trams och allvar. Kändisar och okändisar. Brott och straff. Glädje och sorg. Cancer och annan skit. Livet helt enkelt.

En trevlig tjej

Det är synd att det är så få tjejer som är trevliga nuförtiden.

Post it Notes from my Idiot Boss

delivered directly to my computer monitor on an all too regular basis...

Affes Statistik-blogg

Statistik, politisk satir och betraktelser

George med Liemannen bakom axeln

George, jag lever med en dödlig cancer som jag pratat om i TV-serien som heter Himlen Kan Vänta

Hoebloggers's Blog

4 out of 5 dentists recommend this WordPress.com site

Tysta tankar

Lärandet börjar där den trygga zonen upphör

%d bloggare gillar detta: