Månadsarkiv: mars 2012

Första veckan med cellgifter


Inga biverkningar vad jag vet.
Dock är jag väldigt ledsen. Jag känner att mitt liv är slut. Det kan vara pga att jag är så understimulerad.
På nätterna gråter jag över Fik, min vovve som gick bort i somras.
På dagarna gråter jag över mitt öde.

Jag vet inte hur jag ska ta mig upp ur denna mörka ensamma håla. Jag känner mig helt värdelös.

Fick reda på att övrig personal åter igen har fått löneförhöjning. Själv har jag inte fått en spänn i höjning sedan jag blev anställd för fyra år sedan. Jag har samma lön idag som jag hade 1998.

Jag blir trött på mig själv för att jag gråter så mycket.
Snälla låt mig slippa se solen och höra glada människor utanför.


Cancerväska!


Eller kanske något mer positivt ord!
Någon som har en ide´ om hur en sådan kan se ut?
Vet ni hur lång tid det ta att bara ta ut lite prylar från kylen till storarumsbordet om man ska göra lite mackor? Man skulle haft nån väska eller påse som man hänger runt axlarna eller nåt där man kan ösa i prylar.
Jag är tvungen att ta bara en krycka eftersom jag behöver i alla fall en hand och det gör ont som fan.

Kom gärna med tips!

Alla barnen var ute och drack öl
utom hon med cancer
Hon var hemma och tog stimulanser

Jag är rätt understimulerad. Jag har alltid älskat att arbeta, men nu lever jag i en soffa och får kolla på världen genom Internet.
Den största stimulansen är mat. Jo, jag vet att jag är en tjockis, men det handlar inte om att svulla. Det handlar om endorfiner so frigörs.
Jag mår så bra jag bara kan i min situation om jag äter något gott.
Och det är inte jättemycket jag äter, faktiskt. Men det måste vara gott. Annars får det vara..
Det är inte så illa att man får rulla mig i mjöl föratt hitta hålet.

Jag har kommit på att hjärnan blir slöare av cancer och alla tabletter.
Inte bara slöare utan det är riktig bimbo-varning.
Jag har börjat kolla på dokusåpor på nätet. Då vet man att det inte står rätt till. Snart börjar jag väl med uttryck som ”kanoners” , ”Det är soft” och ”Chilla” samt längtar till Stureplan.
Please shoot me if I do..

Annars är allt lika jävligt som vanligt..
Jag börjar min cellgiftsbehandling idag, och hade en delgivningsman på besök om min el. Yipee!

Slutligen en bild på äkta kärlek:
En morgontrött Tanya


Jag får vänta en vecka till med cellgifterna


Jag blev uppringd av en sköterska igår som sade att läkaren bestämt att jag ska vänta en vecka till innan jag ska börja med mina cellgifter.
Detta pga att jag blev så dålig. Han ska rådgöra med andra läkare.

Det känns oroväckande. Min cancer växer och jag blir inte behandlad.
Samtidigt är cellgifter inget att leka med.

Jag vill slå nån på käften. Ställa nån mot väggen.
Det känns som om min framtid är stulen. En framtid jag längtat efter i många år.
Jag har tänkt så många gånger vad jag vill göra när det äntligen ljusnar.
Så sitter man här istället med obotlig cancer.

Nu ska jag gråta och tycka synd om mig själv en stund..

20120317-134635.jpg


En vecka i dödens korridorer..


Jag fick synrubbningar efter några dagar med cellgifterna.
Eftersom jag tar berg av tabletter så det är kanske inte så konstigt…

Förra måndagen gick det inte längre. Jag ringde onkologen och kunde inte ens tala rent. Jag trodde på allvar att nu dör jag.
Taxi in till onkologen och blev inlagd vid åtta på kvällen.
På natten blev jag röntgad. Jag grät och var så orolig att jag fått en hjärntumör.

Dagen efter var det magnetrönten.
VILKET SATANS LIV! Men musiken var bra..

Kunde inte äta alls så det blev mycket dropp.

Värsta dagen var onsdagen.
Vid tio blev jag nerrullad till Infektionen för ett ryggmärgsprov.
Det var det vitaste ljusaste rum jag någonsin sett. Dessutom strålande sol med stoooora fönster.
Ett riktigt skräckrum om man är superkänslig för ljus och har synrubbningar.

20120315-122136.jpg

Läkaren kom in efter nån timme och sade att en ögonläkare måste kolla så att där inte finns nåt tryck, för då är det tydligen livsfarligt att ta ett ryggmärgsprov.

Läkaren kom efter ytterliggare nån timme. Droppade något i ögonen som ska utvidga pupillerna, och sedan gick han på lunch.

Efter ca två timmar var han tillbaka och kollade in i ögonen med skarp lampa.
Allt var ok, och han gick.

20120315-125739.jpg

Vid FYRATIDEN kom läkaren som skulle göra ryggmärgsprovet.
Då fick jag världens bryt och grät okontrollerat.
Där hade jag legat i ett ljust rum med stora pupiller och mådde fruktansvärt illa.
Utan mat, vatten eller chans att gå på toaletten.

Hon bad jättemycket om ursäkt, var jätterar och började sticka i ryggen.
Det gick inte bra alls, så hon fick kalla på överläkaren.
Hon var också riktigt rar och pratade med mig en stund. Det lugnade mig betydligt.
Sedan började hon sticka. Hon sade att funkar det inte denna gången skulle vi göra ett nytt försök nästa dag.
I HELVETE HELLER! Se till och stick rumpan av mig. Aldrig att jag någonsin går genom detta igen!

Så äntligen! Vätskan kom ut och hon fyllde några hundra rör (kändes det som).

När hon var klar sade hon att hon skulle se till att jag snabbt kom tillbaka till avdelningen så att jag kunde dricka, kissa och få dropp.

Efter EN OCH EN HALV TIMME kom dem och körde mig till avdelningen.

När jag kom tillbaka var jag fullkomligt förstörd i nerverna.
Jag låg i ett rum med två andra tanter. Där var en ljusknapp till tre stora rörljus över våra sängar och tanten längst bort var halvblind och ville absolut ha dessa tända. Annars kunde hon inte läsa.

20120315-122037.jpg

Då fick jag ett bryt igen. Där var ett sånt slamrande, och så ljust att jag bara ville försvinna.
Sköterskorna (som är så charmiga och underbara) gav mig lite lugnande och så släckte dem rörljusen.
Då ringde tanten längst bort till sin familj och beklagade sig över mig och avdelningen.
Skitjobbigt..

Tanten sidanom var jätterar men totalt förvirrad. Hennes cancer hade spridit sig till hjärnan och hon var uppe och välte saker och tryckte på larmet heeeela tiden.
Jag menar verkligen hela tiden.
Sköterskorna har en ängels tålamod.

På kvällen kom en sköterska in och sade att överläkaren på Infektionen hade ringt och bett så mycket om ursäkt att jag fick ligga så länge.
Det värmde gott faktiskt. Jag vet ju att det inte är personalens fel. De går ju på knäna.

Jag fick åka hem på permission. Njurarna tar skada av all kontrastvätska de måste spruta in i en när man röntgas så när jag sedan kom tillbaka två dagar senare skulle de kolla så att njurarna var bättre.

Den förvirrade tanten låg nu hög som en skyskrapa i sin säng.
Jag låg i min och mådde så där lite uppåt för att jag skulle få åka hem igen.
Då kommer en läkare in och sätter sig vid den förvirrade tanten.
Han berättar för henne att hennes cancer spridit sig och allt hopp är ute. Om en stund ska de komma och hämta henne till hospice (sista anhalten när man inte kan behandla mer)
Jag blev så jävla ledsen. Där låg jag två meter därifrån och läkaren kunde inte ge tanten detta besked privat. Jag såg min framtid och mådde fruktansvärt dåligt.
Direkt när läkaren gick utanför dörren tjoade han glatt på en kollega.

Ingen cancer finns i min hjärna i alla fall. Det kan ha varit alla tabletter.
Och helt ärligt tror jag att jag fått nåt psykiskt bryt. Jag är gärna social, men över nätet. Har jättesvårt att träffa människor. Riktigt jobbigt.
När telefonen ringer får jag nästan ångest.

Jag satte ihop en liten film om min vecka..
Ha det mys alla bloggare. Det ska jag försöka ha..

Kram


Välkommen till Kaoset

I kaoset härskar djuren över människorna

Bonnie's Blog of Crime

My Life of Crime, Murder, Missing People and such! Above all else, never forget the victim, that the victim lived, had a life and was loved. The victim and their loved ones deserve justice, as does society.

ADHD i vardagen

Just another WordPress.com site

hydraul

Where it gets messy...

Ewa Lev Livet !

Livet är inte bara en lek , det är en dans på rosor också ..

TANKESMEDJAN

Smått och gott i vardagens labyrint

5 söner och 1 man

(och så jag förstås)

kyrksyster

Kamp och glädje - så är livet.

ghostalive

Politik och samhälle. Nära och kära. Trams och allvar. Kändisar och okändisar. Brott och straff. Glädje och sorg. Cancer och annan skit. Livet helt enkelt.

En trevlig tjej

Det är synd att det är så få tjejer som är trevliga nuförtiden.

Post it Notes from my Idiot Boss

delivered directly to my computer monitor on an all too regular basis...

Affes Statistik-blogg

Statistik, politisk satir och betraktelser

George med Liemannen bakom axeln

George, jag lever med en dödlig cancer som jag pratat om i TV-serien som heter Himlen Kan Vänta

Hoebloggers's Blog

4 out of 5 dentists recommend this WordPress.com site

Tysta tankar

Lärandet börjar där den trygga zonen upphör

%d bloggare gillar detta: