Månadsarkiv: september 2012

Malmö: Staden som föder mig, men också dödar mig


Jag skulle fylla 43 inom ett par veckor när jag upptäckte knutan i bröstet som visade sig vara cancer.

I Malmö kallar man kvinnor till årlig mammografi först vid 45 års ålder.
I andra kommuner vid 40.
Min tumör var flera år gammal och skulle ha upptäckts när jag var 40.

När jag var färdigbehandlad i april 2011 gör man ingen röntgen för att kontrollera om man är fri från cancern.
Jag var uppenbarligen inte det.

I Malmö väntar man ett år för kontroll när man blivit färdigbehandlad.
I andra kommuner ett halvår.

För min del blev det inte ett år eftersom jag föll och fick en spricka i bäckenbenet och man upptäckte cancern i både skelettet och levern.

Jag skulle vilja veta inom vilka fler områden man sparat in på sjukvården i Malmö så att våra invånare dör utan att man öppet pekar på dålig vård.
Vad spelar det för roll om man kan visa upp bra läkare och nya strålningsmaskiner om man inte kontrollerar Malmös invånare i tid?

Jag är försökskanin till olika cellgifter. Jag ligger hemma och mår skit, och får därefter rapportera till olika onkologer som jag träffar med några månaders mellanrum.

På andra platser tar man ut cancerceller från patienten och provar cellgifterna på de uttagna cellerna för att hitta det som fungerar. Det går fortare och patienten slipper extra lidande.

Malmö kommun: Ni har dödat mig. Mitt hjärta har bara inte slutat slå än.

20120930-141447.jpg


Mår faktiskt lite bättre


Har sovit hela dan och vaknade för en stund sedan.
Jag mår faktiskt lite bättre.

Jag har ju gnällt över mina slemhinnor.
Slemhinnor (bara ordet!) är nåt man inte ens tänker att man har så länge de sköter sig.
Men när de börjar krångla så vet du det med besked. Alla håligheter gör ont och blöder. Alla utom en hålighet för mig.
Den som varje månad visade sig frisk med sin lingonvecka har inte gnällt.

Men näsan och dajmkrysset har verkligen inte varit lätta att ha att göra med de senaste veckorna.
Munnen börjar jag nästan bli van vid. Tungan känns som om när man brände den med varm choklad som barn.

En go person som skrev till mig tipsade om Aloe Vera på tub och skickade mig en sådan. Jag smorde in ömma områden (i rätt ordning) och det har faktiskt hjälpt!
Åh så skönt att kunna andas genom näsan utan att den känns som en stor snorboll, och så fort man snyter sig börjar det storblöda.
Och så skönt att kunna gå på toaletten utan att grannen tror att man övar Fado.
Ögonen är fortfarande irriterade, men de vågar jag inte klina in med Aloe Vera gel.

Här är jag just nu:

20120929-193313.jpg
Bad hair day finns inte här. Bad hair life, put the f*ing wig on stämmer nog mer.

Idag har Malin haft Tanya. Hon behöver ju lite stimulans som jag tyvärr inte kan ge henne. Jag saknar nåt fruktansvärt att gå ut med henne.

Här rapporterar hon direkt från balkongen hemma hos Malin:

20120929-193821.jpg

Sedan vill jag säga till er som i kommentarer och mail skrivit om min smärta. För tillfället har jag ont i fötter och händer pga cellgifterna. Inte cancern. Vi har nog fått ordning på dosen på morfinet där.

Slutligen så ville jag bara visa att Twin Towers dök upp i min bloggstatistik.
Det var de två dagar jag var i tidningen:

20120929-194315.jpg

Fortfarande trippar jag bredbent på tå med svajande tagel på huvudet.
Men så länge jag kan ta mig ut till köket är jag hyfsat nöjd.

Den stora skånska krammen från Hallonskallen Peggy


Vaknar till mardrömmen, inte från den


Jag har sovit så gott.
Jag har då underbara drömmar. Har alltid haft. Reser, gör saker, är frisk, har kul.

Sen vaknar jag. Det tar kanske 10 sekunder så får jag ett hugg i hela ryggen som både bränns och är kallt.
Tillbaka till mardrömmen. Verkligheten.


Inga goda nyheter från röntgen


Det var inga goda nyheter där.
Cancern hade spridit sig både i lever och skelett.
Sedan var det så obehagligt för läkaren gav beskedet, och sedan blev det tyst.
Till slut sade jag ”Kan någon säga nåt!?”
Läkaren ska prata med de på röntgen igen för att komma på några cellgifter som kan hjälpa.
Det hela känns otryggt som fan.

Jag berättade att jag de senaste gångerna blivit jättedålig av cellgifterna, och hon frågade mig om jag ville ha andra cellgifter pga smärtan i fötterna och att jag varit allmänt kass.
Jag svarar ”Nä, för att jag vill överleva”
Och hon frågar ”Till vilket pris som helst?”
Sedan var det en obekväm tystnad tills jag frågade om vi var klara så vi kunde gå. (Chrille och Malin var med).

Jävla skit!
Skit skit skit, plus en tolle längst upp.

Nu -> Soffa, knark och tycka synd om mig-bröl


Klockan är kvart över tre och det börjar lätta


Detta har varit den värsta omgång cellgifter jag någonsin fått.
Jag har aldrig varit så rädd heller som när jag låg här ensam natten till söndagen. Jag ville/behövde ringa Onkologen, men jag hade ingen fungerande telefon.

Hela kroppen rusade precis som om man känner allt blod far runt i en jävla fart. Fingertopparna så ömma att jag har svårt att ta i saker. Trampdynan under hälen var på delad helvete-plats med analkriket. Värsta diarrén med en hemmorroid man tror är Jack o Bönstjälken, som naturligtvis blöder.
Blöder gör även näsan och munnen.

Det är lite av elle belle bi, vilka smärtor ska de professionella gråterskorna bröla för? Inget lätt val.

Om några timmar ska jag gå upp då jag ska träffa min onkolog för att få veta om cellgifterna gjort någon verkan eller t o m om de funnit fler metastaser på andra ställen.
Bara inte analen! Snälla inte där!

Jag ändrade lite här i högra sidmenyn och råkade klanta till det. Jag får fixa till det bättre på min ipad.
Jag har nämligen lagt upp en länk för donation längst uppe bland de andra länkarna.
Där kan man som innan skicka över en peng via PayPal, eller göra en överföring till mitt konto.
Kronofogden drar tydligen från instanser innan pengarna hamnar på mitt konto.

Sedan en jätterolig sak!
Hemmets Journal vill göra ett reportage med mig. Att detta kunde bli så intressant? Men det ligger väl rätt i tiden. Så här skrev hon bl a:
Jag har med stort intresse läst om dig den senaste veckan. Du har en berättelse som berör mig och andra på redaktionen oerhört starkt. Därför undrar vi om du vill vara med i ett reportage i vår tidning och berätta för våra läsare?

Det kan nog vara hur spännande som helst om det är en dag jag orkar.

Nu får jag försöka sova. Tagit min sömnpilla så den börjar verka snart.
Tack alla goa människor från norr till söder. Ni har verkligen hjälpt mig mot min ensamhet denna vidriga helg och början på veckan.

Skånska Krammen på er och sov så gott!

20120927-033359.jpg


Jag mår verkligen sotad ångestfilé


Dagarna går och jag mår riktigt ruggigt.
Det blöder från alla håligheter som har slemhinnor. Händer och fötter är som tusen nålar. Fy fan vad det bryter ner en.
Jag tänkte skicka en video med lite åsikter och så, men jag orkar inte, så det blir en liten tam hälsning.

Jag pallar inte detta..


Lyckoskalan! Denna tror jag på


Jag re-bloggar mitt allra första blogginlägg någonsin från 2007.
Jag gillar detta:
———

Rent vetenskapligt mäter man alltså det på detta viset, och det är intressant hur vi människor är.
Vi talar om i-landsproblem när vi är olyckligt kära, har några kilon för mycket etc.

Man gjorde mätningar på två personer:

A råkade ut för en hemsk trafikolycka där han blev permanent bunden till rullstol. I samband med olyckan befann han sig på #1 på lyckoskalan, vilket är riktigt i botten.

B vann storvinsten på ett lotteri, och hamnade då direkt efter vinsten på #7 på lyckoskalan, vilket är ett euforiskt tillstånd.

Inget av dessa tillstånden är permanenta. Vi människor är inte sådana. (Nu räknar vi bort psykiska sjukdomar som mani och depression).

Ett år efteråt gjorde man nya mätningar. A hade funnit sig till rätta med sin rullstol och accepterat situationen, och befann sig på #3 på lyckoskalan (vilket är det tal de flesta befinner sig på i dagliga livet)´.

Det lustiga var att även B befann sig på #3.

Ingen av dem var euforiska eller djupt olyckliga.

————-

Vad tror ni?
Det är inget flumblom utan helt enkelt så hur vi människor fungerar.
Lycka, tror jag, kan bara uppstå i förhållandet med dina medmänniskor.


Lurendrejare på nätet


Jag har ju fått ett antal e-postmeddelande de senaste dagarna.
De flesta har varit enormt stöttande från människor med stort hjärta.
Men det har även varit lurendrejare som tror man föddes igår.

T ex kvinnan som ville komma och titta på min lägenhet. Hon skrev inget om vad hon själv hade att erbjuda, men hon ville komma och titta på min lägenhet snarast.
Jag skrev tillbaka och frågade om hon hade en husvagn/stuga eller något annat att erbjuda.
Hon svarade att hon ville diskutera det när hon fick komma hem till mig.

Absolut. Kom hit, så finns det en överhängande risk att du får en krycka i nacken!

It’s a jungle out there, och det gäller att vara beväpnad med krycka!


Det var väl inte så konstigt?


Jag har legat pall några dagar nu pga cellgifterna. Därav lugnet på bloggen 🙂

Idag fick jag reda på vad Kronofogden faktiskt drar. Som ni vet har jag dålig koll, men jag får hjälp att reda ut saker och ting av Malin.
Hon besökte F-kassan som ju inte kan göra nåt åt min situation.
Däremot sade dem att Kronofogden kanske drar lite väl mycket pengar från sjukpenningen.

Här är en skärmdump på vad jag får ut:

20120925-154310.jpg

Plötsligt känns 13.900 lite lyxigt..
Då är det kanske inte så konstigt att det blev lite pengar över när hyran dragits.

Jag får hjälp med att ringa Kronofogden i veckan. Det är ju inte precis rimligt.

Sedan vill jag tacka alla er som skänkt en slant till en fattig tant.
Jag har fått in 6.745 kr, så att ni har hjälpt mig med denna månads hyra.
Nu ska jag se om saker kan lösas till nästa månad.

Jag är jävligt nervös nu så det snurrar i skallen. Förra veckan röntgades jag, och på torsdag får jag reda på resultatet. Jag är skiträdd att cancern spridit sig. Att jag ska få mer ont.
Cellgifterna knäcker mig.

Nu ska jag titta lite på Family Guy. Det är precis i nivå var min hjärna ligger på nu.

Kram alla ni som brytt er, inte brytt er, och alla andra.
ComHem= ingen kram!


Kan vi sluta leka detektiver nu?


Nej, jag är inte gift.
Min man skilde sig från mig 2003 i Wales. Jag har trots idogt arbete och hjälp av en advokat fortfarande inte lyckats bli skild i Sverige.
Hade jag från början ljugit och sagt att han bara försvann, hade jag varit skild för många år sedan.
Men eftersom en skilsmässa finns, måste Sverige få in dessa papper.

Så var snälla och sluta söka upp mig på Ratsit etc. All info finns i bloggen för den som är intresserad.
Där finns således inte några skelett i garderoben.
Och jag är inte frisk och sitter i ett slott och försöker lura av folk pengar.

Och tyvärr nej, jag får inget bostadstillägg, oavsett om jag fortfarande står som gift, skild eller singel.

Edit: nu har även Flashback gett sig in i leken med. vanliga lösningar såsåm: sälj mobilen. Kolla om där bor fler på adressen. Hon är osympatisk mot ComHem. Etc etc..
Men vi känner ju till foliehattarma på Flashback som hellre kacklar på knäskurarvis anno 1935 hellre än att faktiskt fråga.
Jag är inte den förste eller siste som blir itsatt för ett gäng asociala ryggdunkare som ALDRIG kan fundera fram en praktisk lösning, utan hellre får ett nytt ämne att bröla om,

Jag är hellre Peggy Bell, snygg, smart med dödlig cancer än en surblobb med foliehatt som aldrig ens kommer att leta efter sin egen lösning!

Krammen till er i alla fall,
Ni behöver nog den bäst


Välkommen till Kaoset

I kaoset härskar djuren över människorna

Bonnie's Blog of Crime

My Life of Crime, Murder, Missing People and such! Above all else, never forget the victim, that the victim lived, had a life and was loved. The victim and their loved ones deserve justice, as does society.

ADHD i vardagen

Just another WordPress.com site

hydraul

Where it gets messy...

Ewa Lev Livet !

Livet är inte bara en lek , det är en dans på rosor också ..

TANKESMEDJAN

Smått och gott i vardagens labyrint

5 söner och 1 man

(och så jag förstås)

kyrksyster

Kamp och glädje - så är livet.

ghostalive

Politik och samhälle. Nära och kära. Trams och allvar. Kändisar och okändisar. Brott och straff. Glädje och sorg. Cancer och annan skit. Livet helt enkelt.

En trevlig tjej

Det är synd att det är så få tjejer som är trevliga nuförtiden.

Post it Notes from my Idiot Boss

delivered directly to my computer monitor on an all too regular basis...

Affes Statistik-blogg

Statistik, politisk satir och betraktelser

George med Liemannen bakom axeln

George, jag lever med en dödlig cancer som jag pratat om i TV-serien som heter Himlen Kan Vänta

Hoebloggers's Blog

4 out of 5 dentists recommend this WordPress.com site

Tysta tankar

Lärandet börjar där den trygga zonen upphör

%d bloggare gillar detta: