Nej, jag är inte gift.
Min man skilde sig från mig 2003 i Wales. Jag har trots idogt arbete och hjälp av en advokat fortfarande inte lyckats bli skild i Sverige.
Hade jag från början ljugit och sagt att han bara försvann, hade jag varit skild för många år sedan.
Men eftersom en skilsmässa finns, måste Sverige få in dessa papper.
Så var snälla och sluta söka upp mig på Ratsit etc. All info finns i bloggen för den som är intresserad.
Där finns således inte några skelett i garderoben.
Och jag är inte frisk och sitter i ett slott och försöker lura av folk pengar.
Och tyvärr nej, jag får inget bostadstillägg, oavsett om jag fortfarande står som gift, skild eller singel.
Edit: nu har även Flashback gett sig in i leken med. vanliga lösningar såsåm: sälj mobilen. Kolla om där bor fler på adressen. Hon är osympatisk mot ComHem. Etc etc..
Men vi känner ju till foliehattarma på Flashback som hellre kacklar på knäskurarvis anno 1935 hellre än att faktiskt fråga.
Jag är inte den förste eller siste som blir itsatt för ett gäng asociala ryggdunkare som ALDRIG kan fundera fram en praktisk lösning, utan hellre får ett nytt ämne att bröla om,
Jag är hellre Peggy Bell, snygg, smart med dödlig cancer än en surblobb med foliehatt som aldrig ens kommer att leta efter sin egen lösning!
Krammen till er i alla fall,
Ni behöver nog den bäst
24 09 2012 at 16:15
Tillägg: Och du har en hyresrätt i en bostadsrättsförening, så folk kan sluta tjata om det också 😉
24 09 2012 at 16:54
Hoppas du kan släppa det här från och med nu. Folk kommer alltid att ifrågasätta folk som på ett eller annat vis hamnat i pressen. Du har tillräckligt att tänka på. Ignorera alla som skriver olämpligt, spekulativt eller anklagande. De känner inte dig och kommer inte att påverka någon annan att tycka något annorlunda om dig heller. Du har tillräckligt med saker att fundera över. Låt inte det här bli en till sak. Koncentrera dig på de positiva hejaropen. Kram!
24 09 2012 at 17:05
Jag vill bara tacka för titten in i ditt liv!
24 09 2012 at 18:21
Kära Peggy, måste erkänna att jag tillhör dem som har sökt på ditt namn. Men det var bara för att hitta artikeln som var i Kvällsposten i lördags.
Men när jag konstaterat att den inte fanns på nätet lade jag ner det sökandet rätt snabbt.
Märkligt dock att gå in på Ratsit och sådant!!! Håller med Bettan ovan – koncentrera dig på de positiva hurraropen! Det finns ändå så många knasbollar därute…
25 09 2012 at 00:30
Det är ingen fara alls. Klart man kollar.och med tanke på mitt namn är det ju lätt att veta att det är jag.
Men att tala om för mig hur det ligger till i mitt liv blir fel.
24 09 2012 at 18:47
Jag är berörd av dig Peggy
24 09 2012 at 20:40
Hej! Är folk inte riktiga i huvudet? I morse när jag satt o deppa över mitt liv , ja då fick jag se artiklen om dej. o ja jag skämdes över mitt deppande. ingen tävling, men va fan här sitter man o gnäller så finns det de som har ett rent helvete. tänker på dej o håller tummarna för att du ska få den hjälp du behöver.
25 09 2012 at 00:26
Du ska inte skämmas. Alla bär sina kors och har sina jävligheter. Att få folk att känna skuld ala ”tänk på barnen i Biafra” fungerar inte. Man blir ju deppad av en anledning.
Kram
24 09 2012 at 20:47
Hej !
Strunta i all idiotiska frågor, kommentarer mm
Spara på allt de positiva .
Det är en fruktansvärd situation du befinner dig i ! behöva bry dig om hur du ska klara dig när du är så sjuk ….
Du berör …
Eva
24 09 2012 at 21:02
Hej Peggy,
Nu har aftonbladet skrivit ytterligare en artikel. 🙂
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15496656.ab
Jag vet att du just nu är skittrött men du skall veta att jag satt in en slant på ditt paypal konto nu.
Jädrar vad många besökare du haft det senaste dygnet. 🙂
Ta hand om dig nu fina och ta det fint, får du taskiga kommentarer så räkna till 10. 🙂
Kram
Henrico
24 09 2012 at 23:13
Ingen har bara varit direkt taskig faktiskt, vilket gör mig glatt överraskad.
Besserwissers som alltid ska veta bäst kommer man aldrig ifrån;)
24 09 2012 at 23:08
En liten fråga vem tar hand om hunden när du inte orkar? Jag menar inget illa med frågan, är bara en stor sucker för djur.
Camilla
24 09 2012 at 23:39
Hej Camilla, Så underbart av dig att tänka på min Tanya:) Jag har underbara människor som dessutom bor väldigt nära som nästan slåss (nåja) över att ta hand om henne. De dagar jag får cellgifter får hon sova över hos någon annan, ochTanya är så social och älskar livet, så allt är ett äventyr. Bara hon får sova i sängen;)
Hälsar Peggy
24 09 2012 at 23:54
Va bra då kan jag sova gott. 😉
Camilla
25 09 2012 at 07:48
Älskade lilla människa! Min ödmjukaste önskan att allt ordnar sig för dig. Alla vill dö med frid i sinnet och själen, Din humor är underbar, och din situation är förjävlig! Du kommer hårefter att finnas med i mina tankar då jag själv förlorade min mor i samma skit som härjar i din kropp.
Godheten vinner över idiotin och jag måste tro att du får den hjälp du förtjänar.
Kramar i lass.
Annika
25 09 2012 at 12:02
Hej Peggy!
Igår berättade min sambo att han läst en intressant artikel i Aftonbladet, den handlade om dig. Jag lyssnade inte helt eftersom jag var små fast i att se ett roligt klipp på en mops, så i morse läste jag artiklarna om dig och jag fastnade. När jag sen läste din blogg blev jag fast i sängen hela morgonen för att läsa dina inlägg, jag kunde inte sluta läsa helt enkelt för det var så intressant (på ett bra sätt).
Du som människa berör mig nå oerhört, jag grät tillslut när jag läste för du besitter ett sånt mod. Inte många skulle kunna sitta och skriva så här öppet om sin cancer och att man inte har länge kvar, det är beundransvärt. Och sen dina skämtsamma inlägg, att du ens kan skriva roliga inlägg med tanke på din situation jag tänkte bara: WOW vilken kvinna!
Oj, nu blev det här lite långt men jag ville verkligen bara berätta vilken otrolig människa du är och hoppas du svarar på detta då jag gärna skulle vilja prata mer med dig om orken finns.
Stora kramar och hoppas att idag är en av dina bättre dagar!
Johanna
25 09 2012 at 13:45
Hej Peggy !
Har som så många andra läst om dig i Aftonbladet och sedan dina blogg-inlägg. Känner en stor sorg för dig och din situation. Minns för några år sedan våra långa och roliga diskussioner på Aftonbladets blogg där vi tjafsade om det mesta. Min bloggprofil var Fredrik A. Renström, om du minns mig. Du hjälpte också mig med en hemsida, som jag uppskattade mycket. Jag ser att du lyckats behålla din humor trots allt svårt som har hänt och det är verkligen en styrka. Jag önskar att de ekonomiska problemen löser sig och att det går att hitta något som hjälper mot din sjukdom. Stor kram från Mikael