Kategoriarkiv: Detta tycker jag

Det bidde ingen röntgen!


Jag har en infektion i kroppen och devita blodkropparna var
Vilket är väldigt lågt]

Det är nästan ett önsketänkande. Jag vill prova något annat.
Dosen jag tar är mestan för syns skull, och det känns förnedrande.
Jag har sammanställt de tips jag fått, men tar gärnai emot fler.

Kära bloggare! Jag är så rådvill men jag måste

Stora kraftfulla kramar från en bestämd Peggy

20121129-020532.jpg
Mitt hår börjar växa ut!!


Lite hjälp till picnic behövs


Ok, ok.. Jag har tagit min natt medicin men det är oftast då man får nån kreativ tanke. Ibland totalt utballad.

Inget handlar om tvång faktiskt, utan syftet är att träffas, mötas, prata erfarenheter och en hel del trams
Flera av oss doodlar vid telefonblocket, leker med små porslinlerefigurer, målar, ritar.
Vi som träffas har någon form av motgång. Det kan vara en sjukgom eller handikapp.
Vi hjälps åt att delegera det som måste förberedas.
Vi ska visa våra alster på olika sätt , och på ett sätt de aldrig visats för.

Vi har idag flest ensamhushåll i världen och våra unga vackra människor dör.
De dör för att de blivit hemskickade, eller någon ambaulans som inte skickades.

Om det skulle generera pengar från detta vill jag gärna att de ska ingå i en fond för ensamstående utan barn får söka. Män som kvinnor.
Kriterier måste naturligtvis skrivas med riktigt fikonspråk.

Det hade varit så skönt att lämna jordelivet genom att gjort något bra för dem i min situation.
Då kan jag le på läpparna.

Så hur tar ni det?
Någon som är bra på att leta fram adresser, ringa runt, få sponsring i form av tält värme nåt att sitta på filtar et?
Sonsring! Sponsring!

Vi själva tar oss med mat lagat efter nästa förmåga, men här behövs en samordnare. Det måste vara avvägt och gott. Sedan pga våra tillstånd kan vi ju inte äta allt, så det blir ett intressant pussel församordnaren.

Jag hoppas så träffa likasinnade. Lite gråt, mycket skratt och natutligtvis allvarligt snack.
Kanske någon har en bod någonstans där vi kan visa våra allster.
En person får vara ansvarig att inbjudningarna kommer ut.

Jag har rullat iväg bollen…..

Vad tycker ni?

Är vi många har vi det på flera platser i Sverige, fast samma dag.

Någon som har förslag på dag(ar)

Kramar

20121004-054534.jpg

Maila mig på peggy.bell@me.com
Skriv gärna ”För ögat, för själen” i ämnesraden.

Tank var roligt att ha lite trevligt att lämna efter sig innan man tar det där dammande skuttet fem fot ner.

Finns ni som vill efter bästa förmåga?
Finns det ens en cancerförening där man efter förmga träffas, fikar och pratar ut om saker bara vi känner. (Som kan bli tjatigt för andra)
Och inte bara det. Tala om saknaden över det liv man hade. Man har ju sorg naturligtvis.

Samtidigt får ju dem som har respektiva med sig som får prata om vad de vill utan att det hamnar i en journal.

Kram på er alla

20121004-060141.jpg



Mitt hjärta blöder för George! Han är en jävel på att ta sig framåt, trots det motstånd han stöter på.

George med Liemannen bakom axeln

Konstigt att vara nöjd med att skriva en sådan mening, livet är bra konstigt när man får nöje utav att skriva så…
Men livet överraskar en ibland.

Ok, det har blivit värre, det verkar vara en högre makt som är ute efter att ta livet av mig för nu börjar det bli lite löjligt!

Jag har fått reda på mer om varför min andning är så uselt dålig, och det är inte cancern som vaknat i lungorna, det är något helt annat….
Låt mig berätta vad som hänt….

Jag har gått på en kombination utav tre preparat för att ge lungorna en chans att svullna av och att jag kanske kunde få mer än mina tilldelade 25% lungkapacitet (vilket är på tok för lite)
Under 12 dagar blev min andning bättre och bättre, det var helt enkelt ljuvligt, ingen panik och inget kippande efter luft, jag ligger precis på gränsen till att…

View original post 481 fler ord


Cell Poisoooon running through my vains (Alice Cooper)


Idag var det dags igen..
Jag har haft problem med fingrarna. Det känns som att alla fingrar utom tummarna blivit knipta med en tång.
Det gör så satans ont att ta i saker!
Naglarna är tunna och är rent buliga.
Efter bulan växer nageln rätt upp så där får jag fila ner dem, annars om man slår i nånstans så lossnar dem.
En natt kännde jag ringfingern bulta något hemskt. Jag gick på toaletten för att kolla in, och då var nageln supersvullen och GRÖN!
Full med var alltså. Nice..
Det var bara att klämma ut varet och klippa bort nageln där varet funnits och tvätta.
Snacka om att det händer spännande saker i det Bellska hemmet!
Speciellt nu när man ska sörpla och knipa kräftskal.

Så här ser mina naglar ut. Som en sjuklig nagelbitares:

20120906-041443.jpg

20120906-041415.jpg

Som ni ser är det ringfingern på höger hand som är lite urgröpt.
Det går inte att riktigt se, men naglarna är röda vid nagelbanden och sedan mer eller mindre gula.

Nåväl, så var det dags för cellgifter
Jag visade läkaren mina stackars fingrar och han rekommenderade ishandskar för att förebygga att naglarna inte skulle bli så.
Ok, vi gör väl ett försök.

Maken till smärta….har jag haft. Det har jag. Men detta var inte skönt.
Tänk dig att stoppa ner händerna i en isvak i ca en timme.
De första sju minuterna (jag stirrade med ångest på klockan) var ren tortyr.
Sedan var händerna så frusna att jag kunde stå ut. Därefter var det mer tråkigt. Jag kunde inte göra något alls med händerna, så jag blängde på min iPhone som inte tar röstkommando eftersom där inte finns ett S efter 4:an.
Malin som kör mig dit och är ansvarig för min underhållning hade den dåliga smaken att lämna mig för att hämta sin son från skolan.
Det begriper väl alla att min underhållning är viktigare än allt annat!
😉
Sedan mot slutet dök dem i alla fall upp och tröstade mig.

Här en bild på mig i mina handskar:

20120906-042737.jpg

När jag kom hem somnade jag som en stock.

Många kramar från en matt, men dock fortfarande snygg, kvinna


Slemhinnorna säger ”Oh no!”


Slemhinnor!
Inget vackert ord, men ack så ljuvligt när de fungerar där i bakgrunden så att man inte märker av dem.

För tillfället är det smärta och väldigt sårigt i flera håligheter vilket definitivt inte är något jag hoppar jämfota i glädjeyra av.

Jag blänger surt mot toalettdörren. Där inne skapas oerhörd smärta.
Jag hoppas grannarna har överseende eller tror att jag kollar på skräckfilm.

Sedan är munnen sårig. Tandköttet svider. Mat får inte ha för starka kryddor. Pannkakor ligger precis på rätt sida om gränsen.

Näsan ska vi inte snacka om. Andas jag för hårt får jag näsblod ala Huset som Gud Glömde. Sedan är näsan full av diverse ting som nästlat in sig i alla ruvor. Glöm inte att alla hårstrån i näsan är borta. När näsan börjar blöda går det så fort att jag upptäcker det först när det börjar droppa.

Så var glada för era fungerande slemhinnor! Inget kan ersätta dem.
Nej, inte ens vaselin.

Idag var det egentligen dags för cellgifter, men min kropp säger nej.
Hela kroppen värker som vid influensa.
Fotsulorna svider som om de är torrspruckna. Fickertopparna värker som om man knipit dem med en tång.
Naglarna buktar upp och börjar ge med sig.

Jag tänkte förklara det här med hår för er som är vetgiriga:
Nu utgår jag från de cellgifter jag får. Det finns ju en drös olika.
Man tappar håret.
Hårsäckarna lägger sig ner och säger ”Fuck off! Detta skrev jag inte på! Ingen produktion av hår från mig förrän du slutar med detta gift. Och när jag vaknar ur min dvala kan håret bli lockigt ett tag. Så ha!

Huvudhåret som har störst omsättning ryker först. Sedan kroppshåren (armar, armhålor, ben, inne i näsan och kön) följer efter.
Slutligen ögonbryn och fransar.
Beroende på hur länge man går på cellgifter kan man slippa tappa bryn/fransar.

Håret faller helt enkelt av och inget nytt växer ut.

Det är därför du kanske sett en skallig person med cancer som har både ögonbryn och fransar.

Förra omgången jag tog cellgifter tappade jag allt hår. Allt!
Man inser inte hur opraktiskt det är att inte ha näshår förrän man tappat dem.
Om du blir minsta lilla snorig rinner det ut innan du hinner säga ”Va? En ny bomb i Malmö?”, och då har det runnit ur näsan och ner över munnen.
Inget hår finns ju för att stoppa hastigheten.

Att tappa ögonfransarna är jobbigare än vad man tror. Ljuset blir starkare och man kisar. Allt smuts som fastnade på ögonfransarna åker istället rätt in i ögonen.

Naglar är gjorda av samma material.
Naglarna blir tunnare. Är man nagelbitare (som jag är om jag blir nervös) så finns där inga gränser för hur långt ner man kan bita. Samtidigt bågnar naglarna under fingrarnas tryck som vill att naglarna ska vara runda som fingern.
Vid nagelbanden där nageln börjar växa ifrån är det rödaktigt, och det känns som om någon knipit en med tång.
Fingertopparna känns som om de varit avdomnande och är på väg att vakna upp.
Här tre av mina fingrar från sidan:

20120829-103837.jpg

Ni ser lillfingern längst bort med en bullig nagel på.
Naglarna på tårna är än så länge normala, men de är väl lite tjockare än fingernaglarna.

Men slemhinnorna! Ack, dessa slemhinnor! De gör livet surt för mig just nu.


Idag är jag gammal och bitter


Idag är jag gammal. Se själva:

20120827-133012.jpg

Dagen började med förkylning och någon som ringer på min porttelefon.
Det är kronofogden som ska ha en hel hög påskrivet.
Jag sätter mig i soffan och skriver på.
Jag kan inte göra något åt detta i alla fall.

Har jag haft ett arbete utan lönelyft på ÖVER FYRA ÅR är det inte så konstigt att det går åt helvete när man blir sjukskriven.

Tack för det, Tele P. Ni har en fantastisk personalpolicy.
Jag har samma lön som jag hade 1998, och ni har haft mig på nystartsbidrag i fyra år.

Jag förstår att ni får säga till personalen att hemlighålla det för mig när ni och personalen går ut och käkar på restaurang. Det går ju inte att ha en cancersjuk människa med sig där som drar ner stämningen.
Bättre att be personalen hålla tyst och ha en trevlig kväll.

Om det inte var så att personalen ansåg att det var riktigt obehagligt att behandla en sjuk medarbetare på det sättet. Och inte bara en gång.
Det är mer en tradition nu.

Då är det bättre att ignorera ihjäl mig. Aldrig undra hur jag har det. Aldrig skicka ett brev, sms eller någonting för att se hur det är med er medarbetare sedan 5 år.
Jag vet att ingen av er ringer då ni är skräckslagna inför alla slags konfronteringar.
Jag är glad över att mina medarbetare inte är lagda så. Tvärtom.

Så stolta ni måste känna er nu när ni bidragit till min ångest och dåliga mående.

Stackars ny personal som ska behöva lyssna på hur fantastiska chefen och hans fru är på allt, medan alla medarbetare är dåliga.

En av de bästa är nog att chefen är glad att han inte är kvinna och måste finna sig i lägre lön än män.
Vilket härligt förtroende man får då..
Och av en händelse är alla anställda kvinnor.

Men jag förstår att det smakade gott när jag använde min egen iPhone, min egen iPad och egna ljud- och filmprogram för att kunna sköta mitt jobb, bl a när vi byggde appar.

Man kan väl säga som så att Tele P har bidragit stort på medicinmarknaden.
Knappt någon har lyckats ta sig därifrån utan att knapra ångestdämpande/antideppresiva/sömnmedicin.

Och moderbolaget Modulsystem har vetat det hela tiden, men tiger ihjäl det.

Har Modulsystem Tele P som förlustföretag? Det känns lite så..

Man ska inte bita den hand som föder en, men slutar den föda en och tuggar på min hand istället är det dags att sätta på strålkastaren så att andra ser.

Nu ska jag bädda ner mig, och Malin kommer hit och pysslar om mig.
Det är skönt att veta att det finns en normal värld också.

Sedan skänker jag många varma styrkekramar till en medarbetare som varit sjukskriven i månader pga denna arbetsplats, och ska börja arbeta nästa måndag.
Jag känner med dig. Min dödliga cancer gör mindre ont än det hemska öde du måste möta nästa måndag.


Kärlek..


20120816-043710.jpg

Det går bara inte att beskriva denna kärlek och trygghet man känner för denna lilla fluffiga sak.
Hon har en sådan underbar personlighet, och där finns inget mänskligt tjafs mellan oss.

Om det blir så att jag ställer den vackert nagellacksmålade foten före henne, så ska hon vara med mig hela vägen.
Det ska inte ske på sjukhuset (om det inte råkar hända under en behandling eller så)

Jag tvivlar på att jag kommer att få en gravsten. De kostar mer än vad mitt dödsbo kommer att ge.
Men mitt ego pockar på, tyvärr.
Jag lämnade inte efter mig något i livet. Jag fick inga barn, eller gjorde något av värde.
Men jag skulle vilja ha en liten liten sten där Fik och Tanya på något vis var nämnda. De har betytt något så oerhört i mitt liv. Slickar mina tårar. Trycker sig tätt intill mig när jag inte mår bra.
Vi leker gömma leksaken i lägenheten och det springs och vänder allt upp och ner innan saken hittas.

Fik och Tanya. Mina största kärlekar i detta livet:

20120816-045035.jpg

20120816-045338.jpg


Fröken Lök


20120812-211320.jpg

Här är tösen som ser ut som en lök.

Förlåt att jag varit så kass att uppdatera på bloggen, men jag har varit så oerhört trött i flera dagar att jag i stort sett bara sovit.
Jag orkade inte ta mig för att lämna blodprov i torsdags eller fredags så jag får skjuta upp cellgifterna till onsdag.

Har även haft ont på det stället på magen där levern sitter, men det vågar jag knappt andas om, utan det tar jag när jag kommer till sjukhuset.

To be continued…


Jag kan även se frisk ut..


Klockan är över tolv och jag ligger här och myser.
Jag mår bättre än jag gjort på månader.
Jag går med min rollator nästan i normal takt och det är dur i skallen.

Jag blev avfirad på restaurang på min födelsedag och jag träffade gamla vänner och arbetskamrater jag inte sett på länge. Vissa inte på många år.

Här är lite bilder på mig. Man kan inte tro att jag är sjuk:)
Av hänsyn till vänner har jag utelämnat dem här. Det är alltså inte för att jag är kär i mig själv.

Jag är bara så paff över vilken skillnad en vecka i en människas liv det kan bli.

20120808-015934.jpg

20120808-015905.jpg

20120808-015953.jpg

*Gäsp*
Inatt kommer jag att sova gott!


Idag fyller jag 45..


Idag är det minsann min födelsedag!
Hela dan!

Och jag har inte ont! Splajsans ny rollator. He-heeey!

Här är förebilden. Eeehh, jag menar
Före-bilden. Sen när jag pimpat mig visar jag efter-bilden så kan ni se hur man kan förändras.
Tänk då på alla moviestars som går omkring på gatorna privat och ser ut som skräcködlor. Meg Ryan och Melanie Griffith t ex
Sorry. Ballade ut där. Här är före-bilden:

20120807-161230.jpg

Vi är ett gäng som ska ut och käka.
Det är så roligt för det har hänt roliga saker den senaste tiden så man har kommit ut. Bara det gör att man känner sig som en människa igen.
En människa som får vara med.

Och eftersom jag inte har ont behöver jag inte en massa morfin meda, vilket gör att jag inte dricker och kissar enorma mängder.
När jag säger enorma mängder menar jag det. Det kunde gå 5 liter på en natt.

När jag grät smakade det inte ens salt längre.

Jag lägger upp lite bilder senare för den som vill kika på födelsedagsbilderna.
Jag vet att en gammal väninna som jag höll ihop med i vått och torrt med när jag var runt 20 ska komma, och det ska bli så roligt att träffa henne!

Nu ska jag pimpa mig. Uppdaterar i detta inlägg senare.

Här förresten en annan bild som kommer att vara med på vernissagen:

20120807-162058.jpg

_____________________________

Så! Nu är jag färdig. Är rätt trött och svettig så stora smajlet får komma senare!

20120807-174838.jpg

Tjipp Tjipp!!


Välkommen till Kaoset

I kaoset härskar djuren över människorna

Bonnie's Blog of Crime

My Life of Crime, Murder, Missing People and such! Above all else, never forget the victim, that the victim lived, had a life and was loved. The victim and their loved ones deserve justice, as does society.

ADHD i vardagen

Just another WordPress.com site

hydraul

Where it gets messy...

Ewa Lev Livet !

Livet är inte bara en lek , det är en dans på rosor också ..

TANKESMEDJAN

Smått och gott i vardagens labyrint

5 söner och 1 man

(och så jag förstås)

kyrksyster

Kamp och glädje - så är livet.

ghostalive

Politik och samhälle. Nära och kära. Trams och allvar. Kändisar och okändisar. Brott och straff. Glädje och sorg. Cancer och annan skit. Livet helt enkelt.

En trevlig tjej

Det är synd att det är så få tjejer som är trevliga nuförtiden.

Post it Notes from my Idiot Boss

delivered directly to my computer monitor on an all too regular basis...

Affes Statistik-blogg

Statistik, politisk satir och betraktelser

George med Liemannen bakom axeln

George, jag lever med en dödlig cancer som jag pratat om i TV-serien som heter Himlen Kan Vänta

Hoebloggers's Blog

4 out of 5 dentists recommend this WordPress.com site

Tysta tankar

Lärandet börjar där den trygga zonen upphör

%d bloggare gillar detta: