Kategoriarkiv: Humor

Första filmen från resa ett. Inte Oscarmaterial, men dock..


Tänkte bara visa Er resa ett. När jag fick Bröstcancer 2010.
Var inte oroliga. Det är inte någon snyfthistoria där jag bara tycker synd om mig.
Den har några existensiella poänger också.
Som när jag sitter bakis hos Christer morgonen efter beskedet och grannen börjar borra.
Första resan var gullig på något sätt. Här hade man ju överlevnad och livet framför mig som vind under kala armhålor.

Här är del ett där flera klipp är hopsatta:

Sidan för den första resan finns här:
Den börjar i augusti. Sedan är det bara att klicka fram månaderna längst upp.

Gomaren, som vi sarr po ren skånska.
Hoppas ni har det bättre än jag.
Mina fotsulor under hälarna har beslutat sig för att elda upp mig.
Jag kanske är en modern häxa och nuförtiden har man lite banbrytande metoder för att elda upp folk.

Idag ska det bli spännande och se hur Kvällsposten hanterat Madame Hallon i tidningen.


Dags för galghumor..


Jag inleder med att försäkra er om att jag inte tagit min nattmedicin. Jag är bara fnissig.
Kan man inte sälja sig själv med cancer?
Jag satt och tänkte på alla ”aldrig mer”. Det gör man om man har fått en sjukdom som min.
Man nästan bestämmer sig för att man aldrig mer ska… Resa, springa, dansa…etc.
Och jag kom fram till: Jag ska aldrig mer gå på anställningsintervju.

-”Nej. Vi kan inte anställa dig. Du ska ju snart dö!”
-”Jaha. Och själv mår du bra?”

Varför inte lägga in lite sales pitch i det hela?

”Anställ mig! Du behöver inte vara rädd för turordningsregler om du behöver säga upp folk.
Jag kommer ju att dö i alla fall. Har du tur så gör jag det hemma så det inte blir så slabbigt på kontoret”

”Anställ mig! Jag tar med mig affärshemligheterna i graven. Snart!”

”Anställ mig! Billig pensionsplan!”

”Anställ mig! Skicka ut mig att sälja. Om de vägrar köpa lägger jag mitt skalliga huvud på sned, säger att jag har cancer och darrar på läppen. Bonus om jag framkallar näsblod”

”Anställ mig! Jag har roliga piller!”

”Anställ mig! Jag kan immitera Uncle Fester och Sinead O’Connor samtidigt.

Aldrig mer…


Den dagen jag ställer mina 36:or får ni låta min iPhone följa med i graven


Edit:
*weeeeheeew* Note to self: INGET BLOGGANDE EFTER KVÄLLSMEDICINEN!
Varning för flummig text!

Om det finns någon mojäng i detta jordeliv som skänkt mig så mycket glädje, (eller två mojänger som är lika)
Så är det min iPad som jag fick av mina föräldrar första gången jag fick cancer.
Det var innan jag uppgraderade mitt abonnemang hos Telenor förra våren 2011 och fick en iPhone 4.

Så mycket tid jag spenderat liggande, men ändå kunnat se film, lyssna och spela melodikrysset, testa appar, haft kontakt med underbara vänner på Facebook, Tweeter, och så bloggen här förstås.
Retats med rasister på Fashback och avpixlat. Det fyller väl någon finktion hos mig i lillhjärnan. Jag vill ju inte vara stöddig mot nära och kära, så jag går in där och sänker skepp istället.

iPhone/iPaden finns där för min entertaining.
Jag gillar att vara sur över att jag inte har en Siri ** Siiijrii ** skulle hon hetat hos mig med min Malmödialekt.
Jag älskar gadgets, dyra och billiga.

Skicka in mig på Ullared och jag kommer ut med den bästa elektronik som de har i lager.
Jag får ju ha Malin med mig. Hon är ju mina förlängda armar och ben!

Då jag fick mitt första cancerbesked den 5 augusti, två dagar innan min födelsedag smsade jag till mina kära:
”Det var inte sån här kräftpremär jag väntade mig”
ha!

Ha nu en god fredagsmorgon, och glöm inte att köpa Kvällan eller Expressen de närmsta dagarna:)

Den skånska varma krammen till er alla.

Peace ~ Love ~ Rock’n’Roll

20120921-070316.jpg
Madam Hallon har talat


Har du flärpat någon?


FLÄRP är ett ord jag gillar. Allt obestämbart kan vara en flärp. Allt obestämt man gör kan vara att flärpa.

Sedan kommer jag ihåg att det fanns en flärp som faktiskt hette just FLÄRP när jag var barn.
Det var ett hoprullat papper i olika färger som satt fast på en pinne.
Man höll i pinnen och FLÄRPADE, alltså knyckte ut med handen så att det hoprullade pappret fälldes ut som ett teleskop, för att sedan åka in igen.
Fullkomligt meningslöst, men roligt. Den irriterade ju folk och man fich uppmärksamhet när man t ex flärpade pappa i ansiktet när han läste tidningen.
En Flärps livslängd var ca 13 minuter. Sedan låg den söndrig i en skrivbordslåda tills man flyttade hemifrån.

Egna försök att producera flärpar var totalt misslyckade.
Man fick snällt köpa dem på Epa, Domus eller Buttericks här i Malmö.

Och ja, jag vet att även versionen med ett pipmunstycke kallas flärp, men den ignorerar jag här.


Duelling Banjos [The Deliverance]


Alla har hört och sett sekvensen där en av killarna spelar med den inavlade killen.
Visst var han en riktig inavlad hillbilly, och man ser ju att han spelar på riktigt!?!
Da da da dang dang!

Här är scenen i alla fall:

Surprise nummer ett: Killen är inte inavlad utan blev vald i en skola i närheten för att han såg lite konstig ut.
Han har sedan massor av smink och skit så att ögonen skulle se ännu konstigare ut.
Han var 16 år och hans namn är Billy Redden. Så här ser han ut idag:

20120813-020405.jpg

Surprise nummer 2: Billy kan inte spela en ton banjo.
I filmen har man filmat det så där smart nerifrån och upp, så det är inte Billys arm som leker runt på strängarna.
Ett banjo-geni har tagit på sig en likadan skjorta som Billy och det är hans arm som syns.

Billy var sedan med väldigt kort i en annan film (Big Fish) 2003 där han, jodå, spelar banjo. Hans fötter är i bild längre än ansiktet dock.
Se själva:

Tänk.. Hela min världsbild är nu ändrad.
Inget är som man tror att det ska vara.
Snart säger väl nån att det är en kvinna som gör rösten till Bart Simpson:)

Här lite mer om Billy Redding för er som är intresserade:

Jag önskar er en fortsatt skön natt.
Själv smider jag planer. Jag är ju vaken juuu!


Jag kan även se frisk ut..


Klockan är över tolv och jag ligger här och myser.
Jag mår bättre än jag gjort på månader.
Jag går med min rollator nästan i normal takt och det är dur i skallen.

Jag blev avfirad på restaurang på min födelsedag och jag träffade gamla vänner och arbetskamrater jag inte sett på länge. Vissa inte på många år.

Här är lite bilder på mig. Man kan inte tro att jag är sjuk:)
Av hänsyn till vänner har jag utelämnat dem här. Det är alltså inte för att jag är kär i mig själv.

Jag är bara så paff över vilken skillnad en vecka i en människas liv det kan bli.

20120808-015934.jpg

20120808-015905.jpg

20120808-015953.jpg

*Gäsp*
Inatt kommer jag att sova gott!


Upp och ner, ner och upp


Nu lättar det..
Det känns mycket bättre i skallen, och humorn har återvänt.

Jag vet ju hur det är, men dalarna är så svåra.
Idag tar jag det bara lugnt. Äter gott och kollar lite TV

Jag har fixat till frissan speciellt för er underbara bloggläsare.
Jag svarar inte alltid, men jag läser och tar till mig det ni skriver.
Det känns tryggt att ni finns.

Sedan finns där inte något rätt eller fel att skriva. Jo, skriv för fan inga vitsar.
Jag hatar vitsar.
Jag är annars så glad över att ni lämnar ett litet avtryck.
Man känner sig mindre ensam under vargnätterna.

Hoppas ni har en skön söndag, och här ser ni mig i all min glans.

20120729-150305.jpg


Får det vara en halvdan limerick?


Peggy ville ut men det var stor möda
Hon lämnade sin kropp och tog bara med sig sitt öga
Hon må vara trind
men hon är fan inte blind
Du kanske finner ögat på Böda

20120725-171947.jpg


”Ska du inte dö snart, din feministhäxa?”


Allt är inte idel ros när man är så utelämnande som jag är på min blogg.

Jag får en del mail (som jag alltid svarar på) från människor som själv är sjuka i cancer, har en anhörig som är sjuk, eller som bara hamnat på min blogg och tycker det är en intressant följetång.

Men jag får också en del hånande brev.
Men vad ska man säga? Internet är trollen lekplats.
Man ska inte föda troll, och när de skriver en kommentar på min blogg tar jag bara bort den. Inte för att den upprör mig, men någon annan läsare.
Jag vill inte ha sådana diskussioner med skitkastning på min blogg.
Det är därför Flashback finns.

Dock svarar jag alltid på mailen där jag går ner och förolämpar och hånar på samma sätt. Det roar mig. Jag har inget behov av att vara en vuxen förebild som är skitnödigt ädel.
Därefter blockar jag deras e-postadress så att jag ändå får sista ordet.

Troll ska hållas kort, och det är kul att ge tillbaks med samma medicin.
Barnsligt roligt.
Sedan gäller ju den gamla regeln:
”Fuck off! I’m the Queen”, så jag gör precis som jag vill;)

Ha en skön midsommardag, alla bloggisar, icke-bloggisar och troll.
Hoppas ni inte är alltför bakis idag!

20120623-112844.jpg


Vadå? Var det nåt?


Vissa köper en silkig sexy body.
Jag köper en i fleece med angry birds på.

Jodå, så att..

20120608-034327.jpg


Välkommen till Kaoset

I kaoset härskar djuren över människorna

Bonnie's Blog of Crime

My Life of Crime, Murder, Missing People and such! Above all else, never forget the victim, that the victim lived, had a life and was loved. The victim and their loved ones deserve justice, as does society.

ADHD i vardagen

Just another WordPress.com site

hydraul

Where it gets messy...

Ewa Lev Livet !

Livet är inte bara en lek , det är en dans på rosor också ..

TANKESMEDJAN

Smått och gott i vardagens labyrint

5 söner och 1 man

(och så jag förstås)

kyrksyster

Kamp och glädje - så är livet.

ghostalive

Politik och samhälle. Nära och kära. Trams och allvar. Kändisar och okändisar. Brott och straff. Glädje och sorg. Cancer och annan skit. Livet helt enkelt.

En trevlig tjej

Det är synd att det är så få tjejer som är trevliga nuförtiden.

Post it Notes from my Idiot Boss

delivered directly to my computer monitor on an all too regular basis...

Affes Statistik-blogg

Statistik, politisk satir och betraktelser

George med Liemannen bakom axeln

George, jag lever med en dödlig cancer som jag pratat om i TV-serien som heter Himlen Kan Vänta

Hoebloggers's Blog

4 out of 5 dentists recommend this WordPress.com site

Tysta tankar

Lärandet börjar där den trygga zonen upphör

%d bloggare gillar detta: