Kategoriarkiv: Malmö

Nu är smekmånaden slut!


Edit: Här har man varit på nattmedicinen innan bloggen! Ajaj!
Nåväl. Det är sant som det är sagt. Celgifterna hjälper inte speciellt.
Vill inte mer nu.

Fröken fröken svans med sexkulor i plåt börjar uppenbara sig.
den enda chans arr få lippa dem är att vara uppe på natten så min själ blir lign.

Jag har fått ont i ljumsken, och är allvarligt trörr på cellgifter.
Raw food var en. Aspekt. Den passar ju intie

Inget med religion i inproppad i mitt öra.!

Det finns inte så många kvar.
jag vill göra der b
Sra för alla.a jag laägger av amed cellgifters

20121122-111013.jpg

Hoppas någo följer min blogg

———–


Jag har nästan begravts mail där man frågar om Tele P [Uppdaterad med Annikas upplevelse]


Frågorna har varit rätt lika trots att det varit från Upplåtare, kunder och medarbetare som söker jobb.

Så jag skriver här min allmänna upplevelse hur jag tyckte det var att jobba för Tele P.
Hade jag inte haft mina goa vänner hade jag varit ännu sjukare idag:

Det här är min personliga upplevelse på mina fem år på Tele P
Jag har hört av Göran Omfors, min chef en gång sedan jag blev sjukskriven i början på året.
Han har även ganska nyligen anklagat mig till mina kollegor att jag hackat mig in på min jobbdator för att radera och sabotera.
Jag ligger sjuk med cancer i hela skelettet och levern. Skulle jag ens ha ork för att inte tala om kunskap att göra nåt sånt?
Lägg till paranoid på både Göran och Ulla. Snälla låt mig för alltid slippa se dem igen.

Tänk när man läst andra bloggar vilket stöd de fått av sin arbetsgivare.
Jag blir ledsen bara jag tänker på det.
Hur kan man bara leva med sig själv när man är fyra personer på en arbetsplats och bara låtsas som hon som gick hem med dödlig cancer inte finns mer.
Och dessutom trakassera andra för att man själv som chef har så dålig koll.
Sådana här ställen ska varnas. Och det har tydligen gjorts, flera gånger på olika siter. Så länge man inte skriver chefens namn är det ok.
Och Moderbolaget Modulsystem som känt till detta har tigit. Inte heller så bra.
Så dessa företag ligger nu som varning på ett antal sidor som varning för arbetssökande.
Där står allt om första veckans inställsamhet, till Ullas första utbrott.
Flera innan mig har tydligen reagerat på detta hysteriska ställe före mig

Ni (bloggare, vänner, epostare, vykortsskickare) har (i motstånd till min chef Göran Omfors som inte ens undrat hur jag mår, vill inte ge mig högre lön trots att jag varit där i fem år och kan det övergripande) visat mig hur empatiska, sympatiska, självuppoffrande människor kan vara.

Hade fler varit som ni hade vi inte haft de stora problem idag.
Kan ni inte skapa ihop en empatikurs till honom och hans fru Ulla.
Annika och jag som är övrig personal fick följa deras myskoregler som alla som jobbat där reagerat på.
The rules of the Omfors Castle

•••••

När man kommer in genom dörren ska man hänga upp sina kläder, gå till sitt rum och glömma bort en kopp kaffe.
Det får man bara dricka 10.30 och 14.30.
Man ska in på rummet, sätta igång datorn och logga in.
Först då är man på jobbet och ens tid börjar räknas. Enligt Göran då.
Jag anser att mitt jobb börjar där min fritid avtar: När jag hängt upp jackan, och så blev det.

09:30 och 14:30 var det förmiddagskaffe/eftermiddagskaffe med obligatorisk närvaro då denna fikapaus var betald av företaget.

Annika och jag gillar mat så vi turades om att köpa bröd och pålägg i närbutiken. Då kändes det bättre. Då satte vi oss vid ett riktigt bord istället för det lilla barbordet där Göran höll hov.
Vi kunde äntligen rensa skallen från vem som var VD På Levis 1972, och hur Göran Omfors vände hela företaget till vinst…
Vilket ingen annan på dessa företagen vill kännas vid.
•••••

Allt Göran gör är han bäst på. Andra är dåliga och ska vara glada att de får lön.
Han är bäst på att vara chef, på ekonomin, på att sälja etc. Vi andra är kungdtjänstpersonal oavsett tidigare anställningar. Och alla ska helst ha bidrag från arbetsförmedling eller F-kassa.
Personalen fick deala med en affekt Göran på e-post, fast man t o m kunde höra knapptryckningarna två rum bort. Nu var han arg. Det gällde disken någon inte tagit.
Vi har alla en dag när vi sätter på kaffe morgon och eftermiddag. Det är det kaffet som bjuds, och man fick inte ta med eget.
Då ekonomitjejen blev uppsagd blev det inte jämnt med kaffe-veckorna och vi var så få att alla kan väl diska sin egen kopp.
Det var i den inställningen jag var i när jag fick detta sura e-post av Göran Omfors som var skrivet som en människa som snart hoppar från balkongen. Jättestora typsnitt om hur hemskt det var med alla koppar vi fyra lyckades fylla i diskhon.
Jag skrev tillbaka att jag tolererar inte sånt trams. Vill du mig något så finns jag två rum bort. Han är ju chef och kan väl kommunicera på normalt sätt?!
Han kom in väldigt mild då han har ett konfrontationsproblem.
Är det nu min tur att diska, så gör jag det, så klart. Visa mig var den nya listan är för ett namn lär fattas: Göran Omfors. Jag kommer aldrig så mycket som att diska en sked till dig.
Och det gjorde jag inte heller.
En chef ska vara tydlig och inte undvikande
Han gjorde dock klart i att han kommer inte att diska något alls. Han är ju chef.
Jag gjorde klart att jag tar med en termos och diskar mitt eget
Vad Göran gör med sin disk vet vi ju alla.
Ulla lagar och serverar och sätter på förkläde på Göran innan hon lägger upp hans mat på tallriken.
Hon lägger även mycket stolthet i att hon fönar hans hår varje morgon och får han till salonger där de gör 80-talsslingor så han kan vara lik Rod Stewart
•••••
Vi hade fått bannor för att vi råkade lämna en tallrik eller så över natten, men Göran Omfors fyllde en hel ho av kaffemuggar, assietter och skedar då han haft besök en fredag.
Ulla fick stå där och diska intorkat kaffe på måndagen
•••••

Göran Omfors citat: -”Tack för att man inte är kvinna och få stå ut med mindre lön och sämre förmåner!”
•••••

När Elvis Presley var sjuk på 70-talet ville Göran Omfors bjuda hem honom till sig. Göran Omfors trodde på fullt allvar att han kunde rädda Elvis!

•••••

En anställd före mig som var från japan presenterade Göran henne som: ”Här är vår lilla kines”
…..

Göran bad mig mäta hur stor vår nya skylt dit vi skulle flytta kontoret skulle vara. Han (som vanligt) ritade lite luft på en vägg föreställande en Whiteboard.
När Göran har en idé ritar han luft mot en vit vägg. Fast vi säger och kommer överens att ingen fattar. Vi har mail och riktig whiteboard. Men han tyckte det var jobbigt. Han ville ut med en idé som jag skulle tolka (som naturligtvis inte blev rätt)
Är han förbannad är det bara långa mail i jättestora typsnitt och en lång harang med utropstecken.
Gärna vissa meningar i rött.
Alla hörde honom skriva detta, så varför inte ta en normal diskussion om något är fel?

Nåväl. Jag gick dit och mätte för att sedan göra skylten nästa dag i Illustrator.
Den skickades på tryck och vi flyttade in.
Skylten var mätt på fel sida av huset.
Jag hade fått fel instruktioner.
Dock så passade skyltarna väldigt bra på det lilla huset, trodde jag.

Göran kom uppför trappan där jag och Annika satt och han smällde skylten på bordet med orden ”Du klarar inte av de enklaste saker. Du är värdelös! Kan du inte säga upp dig?” han var så arg att Annika och Ulla gick undan av rädsla.
Det sista sade han bakom dörren på sitt rum. Ingen konfrontation eller ögonmötande.
Jag: -”Du tilltalar inte mig på det viset!”
Göran: -”Det gör jag visst för att jag är chef!!”
Jag: -”Din familj kanske står ut med ditt pennalistiska sätt, men jag tar det inte.”
Happ..Tror nog att Göran Omfors valde fel kurs där. Han hamnade på Pennalisternas årsmöte istället.
Under tiden stod Ulla och Annika i kopieringsrummet och var fullkomligt skärrade. Ulla grät en skvätt. Annika tog så illa vid sig av Görans skrikande att hon blev sjukskriven.
PS: Skylten blev skitfin och vi fick beröm för den.
•••••

Personalen har några gånger blivit utbjudna på middag.
Första gången för mig var när jag nyligen fått min diagnos. Börjat min behandling men mådde ok.
Då säger Göran och Ulla Omfors att ingen i personalen fick säga till mig.
De ville ju ha en trevlig stund utan cancer närvarande så klart.
Och det var inte sista gången.
För ett tag sedan fick jag ringa upp Göran då han tydligen slarvat bort mitt läkarintyg, och trodde inte jag var sjukskriven, för det hade F-kassan sagt så nu var jag återbetalningsskyldig.
Detta är när jag ligger och är riktigt dålig. Har kramper i ryggen och tar mycket morfin. Dålig timing att tala för sig:(
Annika som också nu blivit sjukskriven säger att det är just denna kväll de ska gå ut. Med de nya vikarierna för oss som var sjukskrivna. Annika blev dock bjuden, men inte jag.
Men hon kände sig lite äcklad av att gå.

De skulle träffas där 19.00, så 19.10 skickar jag ett sms till Göran Omfors och hans fru Ulla Omfors:
”Det börjar ju bli lite av en tradition att inte bjuda med Peggy”
Fick inget svar tillbaks. Ni vet, konfrontationssvårigheter

•••••

En dag på fikan började Göran Omfors och Ulla Omfors tala om hur synd det var om homosexuella.
Vi andra tittade på varandra som ”Upcoming crazy Story”
Jodå , de var sjuka eftersom de inte kunde få barn.
Men Göran Omfors och Ulla Omfors: försökte ni inte i 25 år utan resultat att bli gravida? Och då det visade sig att du var den som var sjuk, Göran Omfors?
Detta sista blev naturligtvis inte sagt eftersom Göran Omfors var redan inbegripen i en diskussion om vem som hade vilka befattningar på Xerox när Göran jobbade där för länge länge sedan. Och utvecklade samtalet med vilka som slutade och var dessa hamnade och vilka positioner de fick.
Efter denna kvart behövde man vila, och jag skojar inte.
Ulla Omfors tog då sin hund och dagens post och gick en runda. Så skönt. Liten shoppingrunda där.

Göran får ofta besök av en gammal kompis, och de två kan sitta i timmar om hur man skulle lösa invandringspolitiken. Det är så förbannat tröttsamt med denna diskussion år ut och år in.
Nu håller Göran och Ulla på att bygga hus bredvid honom så nu kan de tillbringa kvällarna med att lösa detta besvärliga problem.
När varken Göran Omfors eller Ulla Omfors var där, gick jobbet som på rälls. Jag och Annika synkar varandra perfekt i vad vi gör, och det är jätteroligt att jobba.

Nu jobbar hon hos mig istället som personlig assistent och hennes läkare säger att hon kan gå upp full tid och trappa ner på antidepressiv medicin.
Annika har även lite synpunkter när det gäller Tele P då hon jobbat där det sista halvåret när jag legat sjuk.
•••••

På Tele P har nu Göran och Ulla tagit dit sina Springer spaniels: Gucci, Gabbana och Boss (!) Det ska bäras hundar upp och ner för trappan. De får låsas in för att de skäller, och lokalen är väl 90 m2 med toaletten i mitten där man ständigt får höra Göran kissa ner i vattnet.
Han VILL vara testosteronmannen, men han är inte det.
Ulla och Göran har varsit rum. Resten delas av kundtjänstpersonal.
All personal utom Göran och Ulla är kundtjänstpersonal, och får då lön därefter.
Jag som enbart hoppade in vid lunch och sjukdom då jag arbetade med hemsidan, allt grafiskt, apparna etc fick ingen löneförhöjning på fem år. Jag är ju kundtjänstmedarbetare.
Till slut fick UNIONEN gå in och tvinga honom. Då blev han inte glad och frågade ut de andra om de var med i facket.
Hade jag varit frisk hade jag stämt honom civilt. Han är en skräck att ha som chef.
Han talar skit om alla som inte är i rummet, eller som jobbat där tidigare.
För att inte tala om medarbetarna på moderbolaget Modulsystem.
Hans raseriutbrott har jag spelat in för det låter ärligt talat inte som en frisk människa.
Båda två styr företaget känslomässigt där Ulla gråter om hon blir emotsagd och Göran baserar sina beslut på känslor.
Mitt tips är att ringa moderbolaget Modulsystem och fråga hur bra Tele P går.
Att styra ett modernt företag år 2012 som om det var i ett restaurangbås på Golden Days 1976 fast helt utan pengar går inte.

Jag önskar inte min värsta fiende arbete där

Jag har nu fått i runda slängar en 40-45 e-postmeddelande med ungefär samma frågor, och lite till.
Flera av dem har sagt rätt ut att de är våra kunder ute i landet. Vissa är Upplåtare, andra är nog mer nyfikna. En del från Göteborg. Stockholm och Visby har hört av sig.

Hellre cancer än Tele P

Här är Annikas upplevelse:

Hallå Peggan!! Förstår att det tagit på dina krafter att skriva och behöva minnas tillbaka på detta, hänger inte riktigt med emellanåt i texten trots att jag vet hur det är där. Jag kunde inte låta bli att gapflabba emellanåt, då du uttrycker dig så roligt ibland.
Mycket kan sägas om TeleP, som att det lätt är den värsta arbetsplats någonsin. Man förstår inte det först, men upptäcker fler och fler orättvisor, vilka jag tyckt varit värst. Ulla kan i princip göra vad och hur hon vill. Hon lägger på luren i örat på potentiella kunder om hon anser att dom är otrevliga. Hon ber kunder ringa till Easypark för att använda deras tjänster trots att dom är våra konkurrenter. Hon kan göra hur mycket fel som helst, men blir aldrig tillsagd. Om någon annan i personalen skulle göra något av det ovanstående, så hade vi fått sluffen direkt. Och många har fått gå, då det inte passar omforsfamiljen att man säger ifrån om orättvisorna. Ulla kan ta ledigt när hon vill, vi andra måste ansöka om det. Ulla har så länge jag jobbat där (3 år), varit ledig HELA sommaren, varje sommar.
Det sägs då av Göran och Ulla att det är Ulla som ställer upp för företaget. Hon är ju ledig utan betalning.

Jag och Peggy har även hört när Göran fullt allvarlig menar på att han tycker att kvinnor över 40 år ska ha mindre lön ju äldre dom blir.

Jag blev utskälld en gång för att jag ätit falafel till lunch. Göran tyckte att det luktade äckligt och han är känslig för dofter. Jag fick också reda på att jag inte fick äta fisk på jobb, då han inte tål den doften.
Det finns sååååå många episoder som jag skulle kunna ta upp, som till exempelvis direkt äcklat mig. Ulla har berättat om väldigt privata och personliga saker, som blir väldigt fel att veta om, när hennes man faktiskt är min chef. Det bisarra med detta är att båda två varje gång det kommer någon utifrån påstår att de inte blandar in personliga saker med jobbet, utan är väldigt professionella. Man och hustru hemma och chef och anställd på jobb. Det kan jag bara är SKITsnack.
Det otroliga är att dom båda tror på det själv. Jag rekommenderar inte denna arbetsplats, så länge Ulla och Göran jobbar där till någon!!
Falska, oprofessionella, konflikträdda, otrevliga, elaka och direkt oförskämda är bara några av orden jag sammankopplar paret Omfors med. Jag vill inte sträcka mig så långt som att säga hellre cancer än TeleP, men jag sade upp mig själv och gick därifrån samma dag och vill aldrig mer ha med Ulla och Göran att göra.
/Annika Sahlin


När jag hemsöker er..


… kommer jag att se ut så här:

20121010-232142.jpg
Bara så att ni känner igen mig!


Malmö: Staden som föder mig, men också dödar mig


Jag skulle fylla 43 inom ett par veckor när jag upptäckte knutan i bröstet som visade sig vara cancer.

I Malmö kallar man kvinnor till årlig mammografi först vid 45 års ålder.
I andra kommuner vid 40.
Min tumör var flera år gammal och skulle ha upptäckts när jag var 40.

När jag var färdigbehandlad i april 2011 gör man ingen röntgen för att kontrollera om man är fri från cancern.
Jag var uppenbarligen inte det.

I Malmö väntar man ett år för kontroll när man blivit färdigbehandlad.
I andra kommuner ett halvår.

För min del blev det inte ett år eftersom jag föll och fick en spricka i bäckenbenet och man upptäckte cancern i både skelettet och levern.

Jag skulle vilja veta inom vilka fler områden man sparat in på sjukvården i Malmö så att våra invånare dör utan att man öppet pekar på dålig vård.
Vad spelar det för roll om man kan visa upp bra läkare och nya strålningsmaskiner om man inte kontrollerar Malmös invånare i tid?

Jag är försökskanin till olika cellgifter. Jag ligger hemma och mår skit, och får därefter rapportera till olika onkologer som jag träffar med några månaders mellanrum.

På andra platser tar man ut cancerceller från patienten och provar cellgifterna på de uttagna cellerna för att hitta det som fungerar. Det går fortare och patienten slipper extra lidande.

Malmö kommun: Ni har dödat mig. Mitt hjärta har bara inte slutat slå än.

20120930-141447.jpg


Klockan är kvart över tre och det börjar lätta


Detta har varit den värsta omgång cellgifter jag någonsin fått.
Jag har aldrig varit så rädd heller som när jag låg här ensam natten till söndagen. Jag ville/behövde ringa Onkologen, men jag hade ingen fungerande telefon.

Hela kroppen rusade precis som om man känner allt blod far runt i en jävla fart. Fingertopparna så ömma att jag har svårt att ta i saker. Trampdynan under hälen var på delad helvete-plats med analkriket. Värsta diarrén med en hemmorroid man tror är Jack o Bönstjälken, som naturligtvis blöder.
Blöder gör även näsan och munnen.

Det är lite av elle belle bi, vilka smärtor ska de professionella gråterskorna bröla för? Inget lätt val.

Om några timmar ska jag gå upp då jag ska träffa min onkolog för att få veta om cellgifterna gjort någon verkan eller t o m om de funnit fler metastaser på andra ställen.
Bara inte analen! Snälla inte där!

Jag ändrade lite här i högra sidmenyn och råkade klanta till det. Jag får fixa till det bättre på min ipad.
Jag har nämligen lagt upp en länk för donation längst uppe bland de andra länkarna.
Där kan man som innan skicka över en peng via PayPal, eller göra en överföring till mitt konto.
Kronofogden drar tydligen från instanser innan pengarna hamnar på mitt konto.

Sedan en jätterolig sak!
Hemmets Journal vill göra ett reportage med mig. Att detta kunde bli så intressant? Men det ligger väl rätt i tiden. Så här skrev hon bl a:
Jag har med stort intresse läst om dig den senaste veckan. Du har en berättelse som berör mig och andra på redaktionen oerhört starkt. Därför undrar vi om du vill vara med i ett reportage i vår tidning och berätta för våra läsare?

Det kan nog vara hur spännande som helst om det är en dag jag orkar.

Nu får jag försöka sova. Tagit min sömnpilla så den börjar verka snart.
Tack alla goa människor från norr till söder. Ni har verkligen hjälpt mig mot min ensamhet denna vidriga helg och början på veckan.

Skånska Krammen på er och sov så gott!

20120927-033359.jpg


Kan vi sluta leka detektiver nu?


Nej, jag är inte gift.
Min man skilde sig från mig 2003 i Wales. Jag har trots idogt arbete och hjälp av en advokat fortfarande inte lyckats bli skild i Sverige.
Hade jag från början ljugit och sagt att han bara försvann, hade jag varit skild för många år sedan.
Men eftersom en skilsmässa finns, måste Sverige få in dessa papper.

Så var snälla och sluta söka upp mig på Ratsit etc. All info finns i bloggen för den som är intresserad.
Där finns således inte några skelett i garderoben.
Och jag är inte frisk och sitter i ett slott och försöker lura av folk pengar.

Och tyvärr nej, jag får inget bostadstillägg, oavsett om jag fortfarande står som gift, skild eller singel.

Edit: nu har även Flashback gett sig in i leken med. vanliga lösningar såsåm: sälj mobilen. Kolla om där bor fler på adressen. Hon är osympatisk mot ComHem. Etc etc..
Men vi känner ju till foliehattarma på Flashback som hellre kacklar på knäskurarvis anno 1935 hellre än att faktiskt fråga.
Jag är inte den förste eller siste som blir itsatt för ett gäng asociala ryggdunkare som ALDRIG kan fundera fram en praktisk lösning, utan hellre får ett nytt ämne att bröla om,

Jag är hellre Peggy Bell, snygg, smart med dödlig cancer än en surblobb med foliehatt som aldrig ens kommer att leta efter sin egen lösning!

Krammen till er i alla fall,
Ni behöver nog den bäst


Förvånansvärt många föreslår att jag lägger ut hela min ekonomi


Jag vill ge er en liten bild på näthinnan:
Tänk er att ligga i maginfluensa i ett halvår och jag ber dig göra en ekonomisk redovisning up to date.

Som jag skrev i ett par inlägg bak så söker jag personlig assistent för att få ordning på läkartider, mediciner, ekonomi, mat etc.
Sånt som man vanligtvis gör, men som jag inte orkar.
Mitt syfte är att försöka lösa mitt problem, inte tigga pengar från andra sjukskrivna/arbetare som arbetat hårt för sina pengar.
Därför slutar vi upp med frågor om vad jag betalar när var hur.

Någon undrade om jag prioriterar fel:)
Jahapp! Som att gå på nattklubb och shoppa istället för att spara mina pengar till räkningar?

Jag bor i en hyreslägenhet i en BRF. Inget att sälja där.
Det finns säkert en del bohag som kan säljas, men då missar vi en liten detalj:
JAG ÄR ENSAMSTÅENDE OCH FAKTISKT LITE SJUK.
Jag orkar inte ens ringa de samtal jag borde.
Ett blogginlägg skriver jag i omgångar. Jag får pausa för panikdiarré, kräkning i sjukpåse som jag bevarar i en hink vid soffan, eller så gör det så ont i kroppen att jag får lägga mig ner stilla stilla en stund.

—————-

Sedan tack för alla tips ang min sjukdom.
En tveksam tanke till dig som föreslog att jag skulle äta två råa broccolihuvuden om dagen.
Då kommer jag inte dö av cancer förmodar jag, utan istället av en exploderande röv.
Bara tanken gör mig livrädd.

——————–

Jag är oerhört glad över alla snälla vackra tankar ni skickat till mig. Jag är så rörd.
Alla tips ska jag få hjälp att kolla upp!

Ha en mysmåndag/
Peggy


Första filmen från resa ett. Inte Oscarmaterial, men dock..


Tänkte bara visa Er resa ett. När jag fick Bröstcancer 2010.
Var inte oroliga. Det är inte någon snyfthistoria där jag bara tycker synd om mig.
Den har några existensiella poänger också.
Som när jag sitter bakis hos Christer morgonen efter beskedet och grannen börjar borra.
Första resan var gullig på något sätt. Här hade man ju överlevnad och livet framför mig som vind under kala armhålor.

Här är del ett där flera klipp är hopsatta:

Sidan för den första resan finns här:
Den börjar i augusti. Sedan är det bara att klicka fram månaderna längst upp.

Gomaren, som vi sarr po ren skånska.
Hoppas ni har det bättre än jag.
Mina fotsulor under hälarna har beslutat sig för att elda upp mig.
Jag kanske är en modern häxa och nuförtiden har man lite banbrytande metoder för att elda upp folk.

Idag ska det bli spännande och se hur Kvällsposten hanterat Madame Hallon i tidningen.


Detta är så otroligt att man inte ens kan hitta på det!


Nu ska vi se om jag får rätt på detta..

I förrgår stängdes min mobil av. Jag blir så jävla irriterad eftersom det är just mobilräkningen (förutom hyran) som är högprioritet.
Eftersom jag skaffade mitt abonnemang någonstans runt den 20:e i månaden så är det då den ska betalas. Och eftersom jag får pengar den 25:e så har den fått vänta några dagar.
Telenor är snabba (vilket är jättebra) med att skicka ut sms om att man inte betalt.
Det första jag gjorde var att gå in på mitt konto och kolla om jag missat att betala Telenor, men det hade jag inte. Om jag hade missat det hade jag iogs inte blivit förvånad.
Jag har verkligen inte mycket koll på sådant just nu.

Men hur som helst. Eftersom den var betald och jag inte har sms från Telenor så fattade jag ingenting.
Då visar det sig att det är en gammal räkning de kommit på NU att jag inte betalt. Det har ju varit perioder då jag bara legat och vridit mig av smärta eller sovit.
Och där är ju inte någon annan som fixar det.
Så den är på över 800 spänn med avgifter och skit.
Ok.. Jätteroligt. NEXT!

Blir inbjuden till en granne en stund och dricker kaffe.
När jag kommer tillbaka har mitt ComHem slutat fungera: Alltså mitt internet (wifi till mobilen) och hemtelefonen fungerar inte.
Jag försöker med att starta om modemet för det har hänt att det funkat förr.
Kollar på kontot. Jodå. Den är betald. Och jag har mina TV-kanaler.
Det är ju en räkning för TV, telefon och Internet.

FÖR HELVETE! Jag blir tokig!
Jag kan inte ens ringa ComHem för att ta reda på vad som är fel!
Jag har däremot mailat på deras sida och de hoppas på att kunna höra av sig inom 24 timmar.

När jag var sjuk förra omgången fick jag en iPad 1 i present av mina föräldrar.
Fram med den. Där är ett gammalt Tele 2-simkort i.
Loggar in och tar minsta summan bara för att kunna komma ut online igen.
Det funkar, så nu har jag internet. Men inte telefon, och det känns obehagligt.

Men är det inte märkligt hur allt bara rasar över en?

Det är nästan så att man glömt att i början av veckan fick jag en löneförhöjning framtvingad av facket då min arbetsgivare Tele P inte anser att man behöver någon löneförhöjning efter fem år i företaget, varav fyra har de haft mig på nystartsbidrag.
Det blev då så att jag fick runt 6.000 kr retroaktivt.
Jag blev så glad eftersom jag var tvungen att betala in el-räkningen jag fått via delgivningsman var på 2.900 kr och då kunde jag betala den. Annars skulle de stänga av elen typ idag eller igår.

Men, nä.. Kronofogden tog hela summan jag fått retroaktivt. Jag fick då pengarna av mina föräldrar som är pensionärer.

Hur fan ska jag kunna betala till Kronofogden om de tar pengarna så att jag inte hinner se dem?
Vilken vecka. Ibland känns cancern t o m avlägsen för jag blir så stressad av pengar.

Jag önskar att kronofogden får en större hemorroid än vad jag har just nu pga min hårda mage man får av morfinskitet.
Jag är förbannad, och då får man anklaga och vara hur orättvis man vill!
Eller va? Det får man inte?
Ok då, men en plida i röven kan de gott få i alla fall, men säg inte att önskan kom från mig.
Då blir det väl bad carma och jag får metastaser i röven istället.
Nä, mindre röv och mer positivt tänkande.
Imorgon får jag se Fröken Hallonskalle i tidningen. Det är väl inte illa alls:)

Så! Nu fick jag det ur mig och känner mig lite lugnare.
Så sparade jag några Sobril på det. Bra med blogg..

PS: Sök inte jobb på Tele P om du inte vill ha 90-talslön på 10-talet.


Fick tips om insamling


Om det finns någon som kanske skulle vilja skänka ett litet bidrag, så kan ni göra det via min paypal.
Min adress dit är:
peggy.bell@sparcle.nu
Dit kan ni även maila till mig om ni behöver hjälp.
Eller
Klicka nedan för att komma direkt till sidan på PayPal dit du kan donera.
Jag hade ett företag som hette Bells Artwork, men det fick jag lägga ner i år, tyvärr, men det namnet kommer att stå någonstans på sidan.

SKÄNK EN SLANT TILL EN FATTIG TANT!

Jag vill inget hellre än att betala mina skulder, men när man tar pengarna jag ska betala skulderna med, blir det svårt.
Min lägenhet kostar ett par tusen över vad en lägenhet ska kosta enligt Kronofogden, så då drar dem ju för mycket pengar.
Får jag tag i ett billigare boende (husvagn, stuga eller så) får jag en chans att koppla av lite innan det är dags.
Att ta en kopp kaffe med lugnet i bröstet har jag längtat efter i flera år.

Så här är läget för min kropp:

20120921-085846.jpg

Kram på er alla!
Ha en skön fredag!


Välkommen till Kaoset

I kaoset härskar djuren över människorna

Bonnie's Blog of Crime

My Life of Crime, Murder, Missing People and such! Above all else, never forget the victim, that the victim lived, had a life and was loved. The victim and their loved ones deserve justice, as does society.

ADHD i vardagen

Just another WordPress.com site

hydraul

Where it gets messy...

Ewa Lev Livet !

Livet är inte bara en lek , det är en dans på rosor också ..

TANKESMEDJAN

Smått och gott i vardagens labyrint

5 söner och 1 man

(och så jag förstås)

kyrksyster

Kamp och glädje - så är livet.

ghostalive

Politik och samhälle. Nära och kära. Trams och allvar. Kändisar och okändisar. Brott och straff. Glädje och sorg. Cancer och annan skit. Livet helt enkelt.

En trevlig tjej

Det är synd att det är så få tjejer som är trevliga nuförtiden.

Post it Notes from my Idiot Boss

delivered directly to my computer monitor on an all too regular basis...

Affes Statistik-blogg

Statistik, politisk satir och betraktelser

George med Liemannen bakom axeln

George, jag lever med en dödlig cancer som jag pratat om i TV-serien som heter Himlen Kan Vänta

Hoebloggers's Blog

4 out of 5 dentists recommend this WordPress.com site

Tysta tankar

Lärandet börjar där den trygga zonen upphör

%d bloggare gillar detta: