Berättelsen om Fik och Tanya


Fik var min följeslagare under 13 år.
Hon var med mig under alla dessa år och tröstade mig, och vi hade popcornskvällar framför TVn.
Jag skaffade henne som vakthund när jag bodde i Wales som gift hos Djurens vänner (RSPCA).
Med Fik pratade man engelska och alla kommando var på engelska.
Hon var en vakthund och föredrog att sova vid ytterdörren i hallen.
När man kliade henne på ryggen precis vid svansen så hoppade hon med bakbenen av välbehag.
Hon tittade inte konstigt på mig när jag blev skallig.
Fik (uttalas Fick) var en blandras av lite allt möjligt med hon hade mycket australisk fårhund i sig. Var man ute med henne och en kompis, och kompisen skulle vika av blev Fik orolig för hon måste ju hålla ihop oss.
När jag var färdigstrålad och ”frisk” förra våren började Fik bli dålig. Hon hade tumörer på lungorna, hostade blod, så jag fick avliva henne.
Jag hade inte råd att få hennes aska utan fick lämna henne på golvet hos veterinären med ett tänt ljus.
Bästa och mest empatifulla veterinär jag någonsin besökt.
De finns på Östra Förstadsgatan i Malmö och jag kan varmt rekommendera dem.
Någon månad innan hade jag besökt en annan veterinär som chefens fru tipsat mig om som sade att Fik hade halsfluss och kommer att bli bättre.
Jag fick en massa dyr medicin och specialmat som kostade skjortan.
Jag betalade hälften och sade att jag inte har mer pengar då jag inte räknade med detta.
Ett år senare fick jag ett kravbrev från dom.
Jag skrev tillbaka att de kan ställa sig i kö till fodringsägarna. Jag kommer aldrig att betala för att Fik fick gå en hel månad lidande för att veterinären ville proppa på mig en massa polsk medicin som inte hjälper en döende hund.

Fik dog en regnig eftermiddag dagen före en galning sköt vilt på Utøya.

Samma dag som Fik dog begravdes en väninnas bästa väninna av lungcancer som hade ett våldsamt och snabbt förlopp. Min väninnas dotter som har mycket väl han om djur tog hand om hennes hund Tanya under sjukdomstiden och efter hennes död.
Ca två veckor efter Fiks död säger dottern att hon vill att jag ska ta över Tanya.
Jag och Christer åker dit för att träffa henne och vi blev totalt förälskade.
Det var ömsom glädje och ömsom sorg.
Jag fick dåligt samvete att jag ”ersatt” Fik. Samtidigt var Tanya en helt annan typ av hund. Hon ligger definitivt inte vid ytterdörren utan är hos mig hela tiden.
De är så olika som två hundar kan vara vilket gör att jag kan sörja min Fik och vara lycklig över min Tanya.

Sedan tänker jag naturligtvis på att efter mig hoppas jag att Tanya slipper fler cancerhem.
Jag vill att Malin ska ta Tanya efter min död (plus alla mina skor och peruker).
Malin har världens goaste son med glimten i ögat och en man.
De har bil och kan åka it på utflykter.
Allt sånt som jag ville göra men som inte kunnat bli av pga det äckliga vi kallar cancer.
Tanya kommer att få ett bra liv, och det känns tryggt för mig.

Här är mina största kärlekar i livet;

Fik:

20121018-043749.jpg

Tanya:

20121018-044049.jpg


Ljuva nätter


Jag mår oftast som bäst på natten.
Och jag har en ovilja att somna eftersom då sover jag bort den tid då jag mår hyfsat.
På natten är det tyst. Ingen ringer med hemska nyheter.
Där går serier som Magnum som är lättsamt och man behöver inte tänka så mycket för att hänga med.
Även gamla 80-talskomedier som egentligen är urdåliga, men ger mig lite känsla av trygghet. Man känner igen dem. Man har sett dem som ung när allt var annorlunda.

Trygghet känns oerhört viktigt nu.
Inte för att jag vill dö ensam hemma framför ett avsnitt av Cosby eller Huset fullt precis, men fram tills den dagen kommer så får det funka som substitut för en egen lycklig familj.

Försäkringskassan och kommunen var här igår. Det är skillnad på vem som har ansvaret beroende på hur många timmars hjälp jag behöver.
Malin och en jurist från assistansföretaget var med, och det gick faktiskt jättebra.
Samtalet var mycket respektfullt och det kändes bra efteråt.
Men så trött jag blev! Antagligen för att jag haft sådan oerhörd ångest över det hela och sedan bara släppte allt.

Så nu har jag sovit och sovit.
Jag har en hel del mail att svara på.
Det blir morgondagens uppgift.

Nu i helgen är jag bjuden till ett underbart hus vid havet i Bjäre och det värmer i hela mitt hjärta att få komma bort några dagar. Speciellt vid havet och huset har en öppen spis!
Jag kan inte tänka mig något ljuvligare i världen just nu.
Det enda jag oroar mig lite över är att jag måste köra. Men jag får ta det lugnt och stanna om jag behöver.
Jag ska få cellgifter imorgon, men jag ska fråga om jag kan få komma lite tidigare än fyra, så kan jag förhoppningsvis köra till huset redan imorgon. Jag vill inte leta efter ett hus när det är mörkt.

Tack alla för era goda tankar och peppande inlägg. Jag behöver er verkligen!

20121018-034143.jpg
Många och långa kramar från Tanya och mig!


Vill inte mer


Ja, här sitter jag och bölar.
Jag har tappat lusten.

Imorgon kommer Försäkringskassan hit och ska ställa en jävla massa frågor till mig.
Det handlar om vad jag behöver hjälp med och hur många minuter om dan det tar.

Jag ska bl a svara på hur många gånger om dagen jag skiter. Om jag klarar det själv. Hur länge tar det. Kan jag torka mig själv. Hur lång tid tar det för mig att torka mig i arslet.

Och det gäller alltså bara skitandet.
Sedan har vi klä sig, ovankropp, nedankropp, strumpor, skor. Hur många minuter tar var och en av dessa.

Hygien samma sak.

Handräckning (!).
Hur många minuter tar det per dag.

Laga mat, duka fram, äta etc.

Så jag kommer att finnas i ett arkiv där det grundligt beskriver mitt toalettbehov , pedikyr, gå från och till sovrummet etc.
Sedan ska Försäkringskassa ha fyra månader på sig att bestämma om det är rimligt att jag torkar röven på fem minuter. De kanske anser att det räcker med tre.

Jag mår så fruktansvärt dåligt av detta att jag vill ge upp.
Jag vill bara svepa mina tabletter och slippa detta.
Detta är så förnedrande och verkligen en påminnelse på allt jag inte kan. Och aldrig mer kommer att kunna.

Jag är så ledsen och less på allt.
Jag vill inte mer


Raw food, religion och reinkarnation


Jag har fått en del tips om Raw Food som ska vara bra för kroppen.
Jag förstår hela konceptet och det funkar säkert för dem som gillar/står ut med denna sorts mat.

Jag är inte kräsen men det finns en del prylar jag inte kan stoppa i munnen.
Jag har svårt som det är att äta, så det måste smaka riktigt gott för att jag ska få i mig något öht.
Ska jag leva min sista tid klökandes över vidrig mat?
Ingen vän vill tortera mig på detta vis.

Saker jag inte kan ta i min mun är linser, bönor (bruna bönor med fläsk är dock ok). Groddar, havremjölk etc.
Kolla in denna sida så har man lyckas pinpointa ner precis allt jag finner fullkomligt vidrigt.
Det sista jag har glädje av just nu är något gott att äta.
Jag kommer fan inte käka veganmat för då dör jag av sorg för god mat.
Så viktigt är inte livet för mig, helt ärligt.
Jag har ingen familj, ett jobb som mer liknar en skräckfilm, och inte mycket annat att se framemot.
Förutom en blodig biff med bearnaisesås, pannkakor/crepes gjorda på vetemjöl. Pasta med god sås eller bara smör och Peggys specialkrydda som jag lovar ger minst en orgasm.

Raw food är uteslutet! God mat är livet!

Sedan äter jag ju en massa rå frukt, så det får räcka.

Sedan är jag varken religiös eller spirituell. Jag förnekar inte att det finns något efter döden, men jag får tids nog reda på hur det ligger till med den saken.
Jag går inte och spår mig eftersom jag tycker att det är trams, och att dessa människor lurar svaga människor på pengar. Det gör mig förbannad faktiskt.
Kanske jag ska hemsöka dem först och släppa en tolle på deras Tarotkort så kan vi se hur de tolkar det.

Jag är inte religiös då jag ser all religion är av ondo vars agenda är att banka nån bisarr moral i folk så de förbjuds att tänka själva och göra egna beslut.
Jag respekterar religiösa människor så länge de inte är fundamentalister som bara måste omvända andra.

Om jsg blir reinkarnerad så blir jag väl det. Jag vet inget än och känner inte för att spekulera i det heller.
Hur många tusen babblar inte om hur de reinkarnerats som någon kung, drottning, hjälte, häxa etc.
Aldrig nån piga som levde ett hårt och uttråkat liv.

Jag tror allvarligt talat att det finns för många människor som inte klarar av att vara medelmåttor så de måste hitta på något spännande om ett tidigare liv, eller ett framtida liv.

Gör nåt åt ditt nuvarande liv istället så kanske du finner det intressant.
Du vet aldrig när det slutar, och du vet heller inte om du reinkarneras till en myra. Passa på nu istället.
Släck rökelserna, ta av ett kilo ringar och kaftanen och ge dig ut på ett riktigt äventyr istället.

Sluta spekulera i förra livet och nästa liv:
Lev nu. Du är lika unik som alla andra. Varken mer eller mindre.

Detta är inte som jag är cynisk utan den person jag är. Och jag är samma person idag som när jag var frisk, med samma smaklökar och åsikter.

Funkar det för dig, Grattis. Men inte för mig.
I Californien har man kommit lite längre och där åt jag en del veganmat som var ok. Veganaise som var ett substitut för majonäs var dock sorgligt.


En önskelista för en cancersjuk


Det är egentligen inte några storverk som krävs för att man ska känna sig lite glad i hjärtat och ompysslad.

Jag får frukt och grönsaker av världens goaste tös så ofta jag behöver.

Tänk en man som gör lite smoothies och fruktjuicer. Med ett färgglatt suggrör.

Lite fotmassage när man har så ont i fötterna.

Ligga sked när man fryser och känna värmen från en annan människa

Köra ut mig och Tanya vid havet och få lite havsluft medan Tanya får springa av sig lite

Vet vad jag tycker om att äta och lagar god mat till mig

Kanske torka av toaletten en och annan gång

Göra picnic och köra ut i skogen

Skriva nån lapp då och då med lite vänliga upplyftande ord

Tömma min kissestol i vardagsrummet lite oftare än en gång i veckan så man slipper stanken av ammoniak

Byta sand till mina fåglar

Veta vad jag tycker om så att man inte behöver ge steg-för-steg instruktioner för att göra en god smörgås

Vara nykter…

Är det så enorma önskemål?
Det hade gjort mig så glad..


Dödsångest


Jag har dödsångest.
Vill inte dö …

20121013-150609.jpg


Jag älskar våren


Jag gillar väl alla årstider egentligen, men jag är rädd för att inte få uppleva en ny vår.

20121012-081124.jpg

Det har varit en sån där ”aldrig mer”-natt.
Jag blir så ledsen att det gör ont i bröstet och jag gråter när jag tänker på alla saker jag aldrig mer ska få möjlighet att göra.
Jag kommer på mig själv att bara ligga och stirra i taket när jag har en film på.

Gå längs stranden och känna vågorna komma och skölja över fötterna.

Blunda och vända ansiktet mot solen och känna värmen med en sval havsfläkt.

Fika på uteserveringar och fnissa.

Gå i skogen med Tanya

Gå på Mattssons och dansa till Rock’n’Roll

Ligga på en luftmadrass i vattnet med armarna nere i det varma vattnet

Flytta till ett litet hus med berså och koka jordgubbssylt och lägga in gurkor

Stå uttråkad i gaten väntandes på ett försenat plan hem från Nice

Det känns piss. Riktigt jävla piss …

Jag har inget att se framemot.
Detta är min utsikt. Natt som dag:

20121012-082622.jpg

Jag ska alltså vara glad för de dagar som är bra, fick jag veta. Att mina levervärden är dåliga.
Glad för vad? Vad i helvete har jag att vara glad över?

20121012-083632.jpg

Idag är det stora tycka-synd-om-sig-själv-dagen …


Svullen i magen och rädd


20121011-042951.jpg

Det känns inte bra alls och jag är orolig.
Jag vet var levern sitter och det känns svullet tvärs över magen precis där revbenen slutar.
Det har känts så nu i några dagar, men om jag tiger ihjäl det så kanske det inte finns.
Jag vill inte dö än. Snälla inte än.
Låt mig få känna bara lite lite lycka innan jag rullar ut tungan och dunsar i backen.
Jag vet att det inte kommer att hända, men jag vill det så gärna.

Här ligger jag i soffan med TVn som följeslagare och tröst. Ett bevis att jag inte är ensam på planeten.

Min läkare sade inte till mig att kämpa. Det kändes mer som om hon ville förmedla att jag skulle släppa taget.

Jag föddes ensam och ensam ska jag dö. Så jävla tragiskt egentligen, men naturligtvis inte unikt.
Inte ens ovanligt.

Här ser ni min utsikt 99% av mitt liv:
20121011-052348.jpg

Dagens tips: Hör av dig till en vän som du vet är ensam, men som du undviker att kontakta för att det är jobbigt.


När jag hemsöker er..


… kommer jag att se ut så här:

20121010-232142.jpg
Bara så att ni känner igen mig!


Intern flydde i burqua


Det känns inte riktigt som konceptet funkar här riktigt, med burqua. Helt ärligt.
Hur göra i framtiden i fängelser där kvinnor har burqua på utsidan. Eller den där heltäckande med nät för ögonen. Niquab?
Läs om det här>;>;
Har man tänkt i fängelser hur man ska läsa sånt här?
Sedan har vi ju fått en brottsrubricering som heter hatmord. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå varför inte våldtäkt t ex ingår i denna brottsrubricering.
Eller att kalla flickor för slampor och horor i skolan. Oavsett om det är flickor eller pojkar som gör det så klart.

Det är med sorg jag ser mitt land helt tappa fotfästet och ska krävas på att förnya sig och tänka om.

För det första så är det på bekostnad av min hälsa. Jag hade förmodligen varit fullt frisk idag istället för döende eftersom jag måste tänka om och välkomna nytt tänkande, annars är jag inskränkt.

Alla som känner mig vet hur lite inskränkt jag är. Jag ser SD som narrar som kommer att falla pga sina surbukade medelålders väljare som vill ha tillbaka Sverige som den var när Åsanisse spelades in.

Och jag tycker genuint om människor. Oavsett var de kommer ifrån (ok, britter en aning mindre, men där är jag bios).

Men för fan!! Ni kan väl inte offra mitt och andras liv lite så där i smyg för att se gentila ut när det gäller flyktingvågen.
Jag har arbetat sedan jag var 15 direkt efter nian. Sällan med enbart ett jobb i taget. Och det är detta ni ger mig tillbaka i Malmö?
Dålig osammanhängande vård från en sjukdom jag eventuellt inte haft om ni skött era saker rätt.

Kvinnor SKA bli kallade till mammografi vid 40 (inte 45)
Cancersjuka ska kallas på återbesök ett halvår efter sista behandling (inte ett år)

Hade jag bott i en annan kommun hade chansen för att jag varit frisk idag för att förverkliga mina drömmar istället för att invänta döden varit mycket större.

Och detta är bara det område jag känner till.
Jag vill att ni redovisar i vilka andra områden ni dragit ner i så att folk dör utan att det kommer ut att ni bär skulden.

Nu är det dags att vända skeppet och göra Malmö till den stad man en gång var stolt över.
För mig är det försent, men nya barn växer upp, och det är dessa som ska ta hand om er.
Gör ett bra jobb. För många har redan dött under era beslut.

20121010-033216.jpg


    Jag vill att ni bloggare sprider detta till så många malmöbor ni kan.
    Har ni eller har haft bröstcancer och anser er vara felbehandlade pga vad jag skrev längre upp, maila er bild och story till mig.
    Det är dags att göra våra röster härda.
    Gäller det andra sjukdomar får gärna någon annan ta detta men vi arbetar tillsammans.
    peggy,bell@me.com


Välkommen till Kaoset

I kaoset härskar djuren över människorna

Bonnie's Blog of Crime

My Life of Crime, Murder, Missing People and such! Above all else, never forget the victim, that the victim lived, had a life and was loved. The victim and their loved ones deserve justice, as does society.

ADHD i vardagen

Just another WordPress.com site

hydraul

Where it gets messy...

Ewa Lev Livet !

Livet är inte bara en lek , det är en dans på rosor också ..

TANKESMEDJAN

Smått och gott i vardagens labyrint

5 söner och 1 man

(och så jag förstås)

kyrksyster

Kamp och glädje - så är livet.

ghostalive

Politik och samhälle. Nära och kära. Trams och allvar. Kändisar och okändisar. Brott och straff. Glädje och sorg. Cancer och annan skit. Livet helt enkelt.

En trevlig tjej

Det är synd att det är så få tjejer som är trevliga nuförtiden.

Post it Notes from my Idiot Boss

delivered directly to my computer monitor on an all too regular basis...

Affes Statistik-blogg

Statistik, politisk satir och betraktelser

George med Liemannen bakom axeln

George, jag lever med en dödlig cancer som jag pratat om i TV-serien som heter Himlen Kan Vänta

Hoebloggers's Blog

4 out of 5 dentists recommend this WordPress.com site

Tysta tankar

Lärandet börjar där den trygga zonen upphör

%d bloggare gillar detta: