Etikettarkiv: modulsystem

Jag har nästan begravts mail där man frågar om Tele P [Uppdaterad med Annikas upplevelse]


Frågorna har varit rätt lika trots att det varit från Upplåtare, kunder och medarbetare som söker jobb.

Så jag skriver här min allmänna upplevelse hur jag tyckte det var att jobba för Tele P.
Hade jag inte haft mina goa vänner hade jag varit ännu sjukare idag:

Det här är min personliga upplevelse på mina fem år på Tele P
Jag har hört av Göran Omfors, min chef en gång sedan jag blev sjukskriven i början på året.
Han har även ganska nyligen anklagat mig till mina kollegor att jag hackat mig in på min jobbdator för att radera och sabotera.
Jag ligger sjuk med cancer i hela skelettet och levern. Skulle jag ens ha ork för att inte tala om kunskap att göra nåt sånt?
Lägg till paranoid på både Göran och Ulla. Snälla låt mig för alltid slippa se dem igen.

Tänk när man läst andra bloggar vilket stöd de fått av sin arbetsgivare.
Jag blir ledsen bara jag tänker på det.
Hur kan man bara leva med sig själv när man är fyra personer på en arbetsplats och bara låtsas som hon som gick hem med dödlig cancer inte finns mer.
Och dessutom trakassera andra för att man själv som chef har så dålig koll.
Sådana här ställen ska varnas. Och det har tydligen gjorts, flera gånger på olika siter. Så länge man inte skriver chefens namn är det ok.
Och Moderbolaget Modulsystem som känt till detta har tigit. Inte heller så bra.
Så dessa företag ligger nu som varning på ett antal sidor som varning för arbetssökande.
Där står allt om första veckans inställsamhet, till Ullas första utbrott.
Flera innan mig har tydligen reagerat på detta hysteriska ställe före mig

Ni (bloggare, vänner, epostare, vykortsskickare) har (i motstånd till min chef Göran Omfors som inte ens undrat hur jag mår, vill inte ge mig högre lön trots att jag varit där i fem år och kan det övergripande) visat mig hur empatiska, sympatiska, självuppoffrande människor kan vara.

Hade fler varit som ni hade vi inte haft de stora problem idag.
Kan ni inte skapa ihop en empatikurs till honom och hans fru Ulla.
Annika och jag som är övrig personal fick följa deras myskoregler som alla som jobbat där reagerat på.
The rules of the Omfors Castle

•••••

När man kommer in genom dörren ska man hänga upp sina kläder, gå till sitt rum och glömma bort en kopp kaffe.
Det får man bara dricka 10.30 och 14.30.
Man ska in på rummet, sätta igång datorn och logga in.
Först då är man på jobbet och ens tid börjar räknas. Enligt Göran då.
Jag anser att mitt jobb börjar där min fritid avtar: När jag hängt upp jackan, och så blev det.

09:30 och 14:30 var det förmiddagskaffe/eftermiddagskaffe med obligatorisk närvaro då denna fikapaus var betald av företaget.

Annika och jag gillar mat så vi turades om att köpa bröd och pålägg i närbutiken. Då kändes det bättre. Då satte vi oss vid ett riktigt bord istället för det lilla barbordet där Göran höll hov.
Vi kunde äntligen rensa skallen från vem som var VD På Levis 1972, och hur Göran Omfors vände hela företaget till vinst…
Vilket ingen annan på dessa företagen vill kännas vid.
•••••

Allt Göran gör är han bäst på. Andra är dåliga och ska vara glada att de får lön.
Han är bäst på att vara chef, på ekonomin, på att sälja etc. Vi andra är kungdtjänstpersonal oavsett tidigare anställningar. Och alla ska helst ha bidrag från arbetsförmedling eller F-kassa.
Personalen fick deala med en affekt Göran på e-post, fast man t o m kunde höra knapptryckningarna två rum bort. Nu var han arg. Det gällde disken någon inte tagit.
Vi har alla en dag när vi sätter på kaffe morgon och eftermiddag. Det är det kaffet som bjuds, och man fick inte ta med eget.
Då ekonomitjejen blev uppsagd blev det inte jämnt med kaffe-veckorna och vi var så få att alla kan väl diska sin egen kopp.
Det var i den inställningen jag var i när jag fick detta sura e-post av Göran Omfors som var skrivet som en människa som snart hoppar från balkongen. Jättestora typsnitt om hur hemskt det var med alla koppar vi fyra lyckades fylla i diskhon.
Jag skrev tillbaka att jag tolererar inte sånt trams. Vill du mig något så finns jag två rum bort. Han är ju chef och kan väl kommunicera på normalt sätt?!
Han kom in väldigt mild då han har ett konfrontationsproblem.
Är det nu min tur att diska, så gör jag det, så klart. Visa mig var den nya listan är för ett namn lär fattas: Göran Omfors. Jag kommer aldrig så mycket som att diska en sked till dig.
Och det gjorde jag inte heller.
En chef ska vara tydlig och inte undvikande
Han gjorde dock klart i att han kommer inte att diska något alls. Han är ju chef.
Jag gjorde klart att jag tar med en termos och diskar mitt eget
Vad Göran gör med sin disk vet vi ju alla.
Ulla lagar och serverar och sätter på förkläde på Göran innan hon lägger upp hans mat på tallriken.
Hon lägger även mycket stolthet i att hon fönar hans hår varje morgon och får han till salonger där de gör 80-talsslingor så han kan vara lik Rod Stewart
•••••
Vi hade fått bannor för att vi råkade lämna en tallrik eller så över natten, men Göran Omfors fyllde en hel ho av kaffemuggar, assietter och skedar då han haft besök en fredag.
Ulla fick stå där och diska intorkat kaffe på måndagen
•••••

Göran Omfors citat: -”Tack för att man inte är kvinna och få stå ut med mindre lön och sämre förmåner!”
•••••

När Elvis Presley var sjuk på 70-talet ville Göran Omfors bjuda hem honom till sig. Göran Omfors trodde på fullt allvar att han kunde rädda Elvis!

•••••

En anställd före mig som var från japan presenterade Göran henne som: ”Här är vår lilla kines”
…..

Göran bad mig mäta hur stor vår nya skylt dit vi skulle flytta kontoret skulle vara. Han (som vanligt) ritade lite luft på en vägg föreställande en Whiteboard.
När Göran har en idé ritar han luft mot en vit vägg. Fast vi säger och kommer överens att ingen fattar. Vi har mail och riktig whiteboard. Men han tyckte det var jobbigt. Han ville ut med en idé som jag skulle tolka (som naturligtvis inte blev rätt)
Är han förbannad är det bara långa mail i jättestora typsnitt och en lång harang med utropstecken.
Gärna vissa meningar i rött.
Alla hörde honom skriva detta, så varför inte ta en normal diskussion om något är fel?

Nåväl. Jag gick dit och mätte för att sedan göra skylten nästa dag i Illustrator.
Den skickades på tryck och vi flyttade in.
Skylten var mätt på fel sida av huset.
Jag hade fått fel instruktioner.
Dock så passade skyltarna väldigt bra på det lilla huset, trodde jag.

Göran kom uppför trappan där jag och Annika satt och han smällde skylten på bordet med orden ”Du klarar inte av de enklaste saker. Du är värdelös! Kan du inte säga upp dig?” han var så arg att Annika och Ulla gick undan av rädsla.
Det sista sade han bakom dörren på sitt rum. Ingen konfrontation eller ögonmötande.
Jag: -”Du tilltalar inte mig på det viset!”
Göran: -”Det gör jag visst för att jag är chef!!”
Jag: -”Din familj kanske står ut med ditt pennalistiska sätt, men jag tar det inte.”
Happ..Tror nog att Göran Omfors valde fel kurs där. Han hamnade på Pennalisternas årsmöte istället.
Under tiden stod Ulla och Annika i kopieringsrummet och var fullkomligt skärrade. Ulla grät en skvätt. Annika tog så illa vid sig av Görans skrikande att hon blev sjukskriven.
PS: Skylten blev skitfin och vi fick beröm för den.
•••••

Personalen har några gånger blivit utbjudna på middag.
Första gången för mig var när jag nyligen fått min diagnos. Börjat min behandling men mådde ok.
Då säger Göran och Ulla Omfors att ingen i personalen fick säga till mig.
De ville ju ha en trevlig stund utan cancer närvarande så klart.
Och det var inte sista gången.
För ett tag sedan fick jag ringa upp Göran då han tydligen slarvat bort mitt läkarintyg, och trodde inte jag var sjukskriven, för det hade F-kassan sagt så nu var jag återbetalningsskyldig.
Detta är när jag ligger och är riktigt dålig. Har kramper i ryggen och tar mycket morfin. Dålig timing att tala för sig:(
Annika som också nu blivit sjukskriven säger att det är just denna kväll de ska gå ut. Med de nya vikarierna för oss som var sjukskrivna. Annika blev dock bjuden, men inte jag.
Men hon kände sig lite äcklad av att gå.

De skulle träffas där 19.00, så 19.10 skickar jag ett sms till Göran Omfors och hans fru Ulla Omfors:
”Det börjar ju bli lite av en tradition att inte bjuda med Peggy”
Fick inget svar tillbaks. Ni vet, konfrontationssvårigheter

•••••

En dag på fikan började Göran Omfors och Ulla Omfors tala om hur synd det var om homosexuella.
Vi andra tittade på varandra som ”Upcoming crazy Story”
Jodå , de var sjuka eftersom de inte kunde få barn.
Men Göran Omfors och Ulla Omfors: försökte ni inte i 25 år utan resultat att bli gravida? Och då det visade sig att du var den som var sjuk, Göran Omfors?
Detta sista blev naturligtvis inte sagt eftersom Göran Omfors var redan inbegripen i en diskussion om vem som hade vilka befattningar på Xerox när Göran jobbade där för länge länge sedan. Och utvecklade samtalet med vilka som slutade och var dessa hamnade och vilka positioner de fick.
Efter denna kvart behövde man vila, och jag skojar inte.
Ulla Omfors tog då sin hund och dagens post och gick en runda. Så skönt. Liten shoppingrunda där.

Göran får ofta besök av en gammal kompis, och de två kan sitta i timmar om hur man skulle lösa invandringspolitiken. Det är så förbannat tröttsamt med denna diskussion år ut och år in.
Nu håller Göran och Ulla på att bygga hus bredvid honom så nu kan de tillbringa kvällarna med att lösa detta besvärliga problem.
När varken Göran Omfors eller Ulla Omfors var där, gick jobbet som på rälls. Jag och Annika synkar varandra perfekt i vad vi gör, och det är jätteroligt att jobba.

Nu jobbar hon hos mig istället som personlig assistent och hennes läkare säger att hon kan gå upp full tid och trappa ner på antidepressiv medicin.
Annika har även lite synpunkter när det gäller Tele P då hon jobbat där det sista halvåret när jag legat sjuk.
•••••

På Tele P har nu Göran och Ulla tagit dit sina Springer spaniels: Gucci, Gabbana och Boss (!) Det ska bäras hundar upp och ner för trappan. De får låsas in för att de skäller, och lokalen är väl 90 m2 med toaletten i mitten där man ständigt får höra Göran kissa ner i vattnet.
Han VILL vara testosteronmannen, men han är inte det.
Ulla och Göran har varsit rum. Resten delas av kundtjänstpersonal.
All personal utom Göran och Ulla är kundtjänstpersonal, och får då lön därefter.
Jag som enbart hoppade in vid lunch och sjukdom då jag arbetade med hemsidan, allt grafiskt, apparna etc fick ingen löneförhöjning på fem år. Jag är ju kundtjänstmedarbetare.
Till slut fick UNIONEN gå in och tvinga honom. Då blev han inte glad och frågade ut de andra om de var med i facket.
Hade jag varit frisk hade jag stämt honom civilt. Han är en skräck att ha som chef.
Han talar skit om alla som inte är i rummet, eller som jobbat där tidigare.
För att inte tala om medarbetarna på moderbolaget Modulsystem.
Hans raseriutbrott har jag spelat in för det låter ärligt talat inte som en frisk människa.
Båda två styr företaget känslomässigt där Ulla gråter om hon blir emotsagd och Göran baserar sina beslut på känslor.
Mitt tips är att ringa moderbolaget Modulsystem och fråga hur bra Tele P går.
Att styra ett modernt företag år 2012 som om det var i ett restaurangbås på Golden Days 1976 fast helt utan pengar går inte.

Jag önskar inte min värsta fiende arbete där

Jag har nu fått i runda slängar en 40-45 e-postmeddelande med ungefär samma frågor, och lite till.
Flera av dem har sagt rätt ut att de är våra kunder ute i landet. Vissa är Upplåtare, andra är nog mer nyfikna. En del från Göteborg. Stockholm och Visby har hört av sig.

Hellre cancer än Tele P

Här är Annikas upplevelse:

Hallå Peggan!! Förstår att det tagit på dina krafter att skriva och behöva minnas tillbaka på detta, hänger inte riktigt med emellanåt i texten trots att jag vet hur det är där. Jag kunde inte låta bli att gapflabba emellanåt, då du uttrycker dig så roligt ibland.
Mycket kan sägas om TeleP, som att det lätt är den värsta arbetsplats någonsin. Man förstår inte det först, men upptäcker fler och fler orättvisor, vilka jag tyckt varit värst. Ulla kan i princip göra vad och hur hon vill. Hon lägger på luren i örat på potentiella kunder om hon anser att dom är otrevliga. Hon ber kunder ringa till Easypark för att använda deras tjänster trots att dom är våra konkurrenter. Hon kan göra hur mycket fel som helst, men blir aldrig tillsagd. Om någon annan i personalen skulle göra något av det ovanstående, så hade vi fått sluffen direkt. Och många har fått gå, då det inte passar omforsfamiljen att man säger ifrån om orättvisorna. Ulla kan ta ledigt när hon vill, vi andra måste ansöka om det. Ulla har så länge jag jobbat där (3 år), varit ledig HELA sommaren, varje sommar.
Det sägs då av Göran och Ulla att det är Ulla som ställer upp för företaget. Hon är ju ledig utan betalning.

Jag och Peggy har även hört när Göran fullt allvarlig menar på att han tycker att kvinnor över 40 år ska ha mindre lön ju äldre dom blir.

Jag blev utskälld en gång för att jag ätit falafel till lunch. Göran tyckte att det luktade äckligt och han är känslig för dofter. Jag fick också reda på att jag inte fick äta fisk på jobb, då han inte tål den doften.
Det finns sååååå många episoder som jag skulle kunna ta upp, som till exempelvis direkt äcklat mig. Ulla har berättat om väldigt privata och personliga saker, som blir väldigt fel att veta om, när hennes man faktiskt är min chef. Det bisarra med detta är att båda två varje gång det kommer någon utifrån påstår att de inte blandar in personliga saker med jobbet, utan är väldigt professionella. Man och hustru hemma och chef och anställd på jobb. Det kan jag bara är SKITsnack.
Det otroliga är att dom båda tror på det själv. Jag rekommenderar inte denna arbetsplats, så länge Ulla och Göran jobbar där till någon!!
Falska, oprofessionella, konflikträdda, otrevliga, elaka och direkt oförskämda är bara några av orden jag sammankopplar paret Omfors med. Jag vill inte sträcka mig så långt som att säga hellre cancer än TeleP, men jag sade upp mig själv och gick därifrån samma dag och vill aldrig mer ha med Ulla och Göran att göra.
/Annika Sahlin


Idag är jag gammal och bitter


Idag är jag gammal. Se själva:

20120827-133012.jpg

Dagen började med förkylning och någon som ringer på min porttelefon.
Det är kronofogden som ska ha en hel hög påskrivet.
Jag sätter mig i soffan och skriver på.
Jag kan inte göra något åt detta i alla fall.

Har jag haft ett arbete utan lönelyft på ÖVER FYRA ÅR är det inte så konstigt att det går åt helvete när man blir sjukskriven.

Tack för det, Tele P. Ni har en fantastisk personalpolicy.
Jag har samma lön som jag hade 1998, och ni har haft mig på nystartsbidrag i fyra år.

Jag förstår att ni får säga till personalen att hemlighålla det för mig när ni och personalen går ut och käkar på restaurang. Det går ju inte att ha en cancersjuk människa med sig där som drar ner stämningen.
Bättre att be personalen hålla tyst och ha en trevlig kväll.

Om det inte var så att personalen ansåg att det var riktigt obehagligt att behandla en sjuk medarbetare på det sättet. Och inte bara en gång.
Det är mer en tradition nu.

Då är det bättre att ignorera ihjäl mig. Aldrig undra hur jag har det. Aldrig skicka ett brev, sms eller någonting för att se hur det är med er medarbetare sedan 5 år.
Jag vet att ingen av er ringer då ni är skräckslagna inför alla slags konfronteringar.
Jag är glad över att mina medarbetare inte är lagda så. Tvärtom.

Så stolta ni måste känna er nu när ni bidragit till min ångest och dåliga mående.

Stackars ny personal som ska behöva lyssna på hur fantastiska chefen och hans fru är på allt, medan alla medarbetare är dåliga.

En av de bästa är nog att chefen är glad att han inte är kvinna och måste finna sig i lägre lön än män.
Vilket härligt förtroende man får då..
Och av en händelse är alla anställda kvinnor.

Men jag förstår att det smakade gott när jag använde min egen iPhone, min egen iPad och egna ljud- och filmprogram för att kunna sköta mitt jobb, bl a när vi byggde appar.

Man kan väl säga som så att Tele P har bidragit stort på medicinmarknaden.
Knappt någon har lyckats ta sig därifrån utan att knapra ångestdämpande/antideppresiva/sömnmedicin.

Och moderbolaget Modulsystem har vetat det hela tiden, men tiger ihjäl det.

Har Modulsystem Tele P som förlustföretag? Det känns lite så..

Man ska inte bita den hand som föder en, men slutar den föda en och tuggar på min hand istället är det dags att sätta på strålkastaren så att andra ser.

Nu ska jag bädda ner mig, och Malin kommer hit och pysslar om mig.
Det är skönt att veta att det finns en normal värld också.

Sedan skänker jag många varma styrkekramar till en medarbetare som varit sjukskriven i månader pga denna arbetsplats, och ska börja arbeta nästa måndag.
Jag känner med dig. Min dödliga cancer gör mindre ont än det hemska öde du måste möta nästa måndag.


Välkommen till Kaoset

I kaoset härskar djuren över människorna

Bonnie's Blog of Crime

My Life of Crime, Murder, Missing People and such! Above all else, never forget the victim, that the victim lived, had a life and was loved. The victim and their loved ones deserve justice, as does society.

ADHD i vardagen

Just another WordPress.com site

hydraul

Where it gets messy...

Ewa Lev Livet !

Livet är inte bara en lek , det är en dans på rosor också ..

TANKESMEDJAN

Smått och gott i vardagens labyrint

5 söner och 1 man

(och så jag förstås)

kyrksyster

Kamp och glädje - så är livet.

ghostalive

Politik och samhälle. Nära och kära. Trams och allvar. Kändisar och okändisar. Brott och straff. Glädje och sorg. Cancer och annan skit. Livet helt enkelt.

En trevlig tjej

Det är synd att det är så få tjejer som är trevliga nuförtiden.

Post it Notes from my Idiot Boss

delivered directly to my computer monitor on an all too regular basis...

Affes Statistik-blogg

Statistik, politisk satir och betraktelser

George med Liemannen bakom axeln

George, jag lever med en dödlig cancer som jag pratat om i TV-serien som heter Himlen Kan Vänta

Hoebloggers's Blog

4 out of 5 dentists recommend this WordPress.com site

Tysta tankar

Lärandet börjar där den trygga zonen upphör

%d bloggare gillar detta: