Jag har en jävla magkatarr. Magen är uppsvullen och har varit så sedan torsdags. Tar jag två klunkar vätska känns det som att magen ska sprängas.
Och snart ska jag dricka en liter kontrastvätska. Hur fan ska det gå?
Helgen spenderades annars hulkgråtandes där jag tyckte extremt synd om mig själv.
Varje gång jag röntgas är det bara dåliga nyheter. T o m Tanya är orolig.
Jag vill bara ligga sked, ha det varmt och lugnt, och en jävla dag utan hemsk smärta.
Jag tar Stilnoct (sömnpiller) bara för att slippa vara vaken med denna smärta.
Jag står inte ut!!
Peggy Bell of Sweden 
27 11 2012 at 11:13
Lilla gumman, vill så gärna trösta. Tur att du har Tanya som håller dig i tassen. Är hon en gårdshund eller en jackrussell? Själv har jag en gårdshund, Nisse, som ger mig glädje när allt känns förjävligt. Vi får be för att det inte ska bli dåliga nyheter denna gång.
Kram
27 11 2012 at 11:15
Hej Peggy! Vilket jävla elände du har det. Det är nog lätt att hålla sig för skratt då man ligger med sådan smärta som gör att man inte vill eller orkar vara vaken. Hoppas allt går väl på röntgen och hoppas du kan få mer hjälp så du slipper ha så jäkla ont.Måste väl finnas mer hjälp att få på den fronten.En människa ska väl inte behöva lida ihjäl sig. Hoppas du orkar skriva mer i bloggen så man får veta läget med dig. Sköt om dig och många kramar från mig./A
27 11 2012 at 11:26
Det här går ju inte an Peggy, du måste ha hjälp NU! Ring sjukhuset o kräv att få komma in….det finns läkemedel som gör det lättare för dig. När man känner att man inte orkar längre, då är ju allt meningslöst…..så sök hjälp IDAG söta du!! Styrkekramar….S
27 11 2012 at 12:19
Fyfan, rent ut sagt. Jag blir så ledsen över att du måste ha det såhär 😦 Jag vill verkligen att du bara skall få må BRA.
27 11 2012 at 13:10
Kära du. Jag kan nog säga att jag förstår dig till en viss gräns. Har själv sedan 5½ år ren helvetisk nervsmärta. Varenda vaken sekund. En propp har skadat hjärnan på ett ställe som gör att inga mediciner fungerar.
IBLAND kan morfinet verka lite, lite och då får man vara tacksam. Men jag lever med smärtan jämt, utom då jag sover. Ibland gör det så ont att jag måste bita i överarmarna (enda stället där jag har lite hull kvar)för att inte skrika högt. Ingen, inte ens jag, förstår hur jag klarat detta så länge.
”En enda jävla dag utan smärta” skriver du. 10-15 minuter om dan tänker jag ibland. Men då kanske man blev helt knäpp av chocken.
Kära,kära lilla du. Jag lider med dig. Ser på ditt foto. Så ledsen. Så vacker. Varför ska livet behöva vara så SVÅRT! Kram /Charlotta
27 11 2012 at 13:48
Charlotta igen. Jag glömde skriva att det, trots att det var tråkigt att höra, var gott att få ett livstecken från dig. Att du orkar skriva lite. Hoppas du hör av dig efter röntgen. Du är väl nästan sönderkramad vid det här laget, men här kommer en liten varsam kram till. Och kliar Tanya lite bakom örat
27 11 2012 at 14:50
Dras själv med återkommande magsjuka. Har en jävligt jobbig period av illamående och extremt dålig sömn…får mig 2-3 timmars sömn. Sliter styggt på humöret, så jag ”vet” hur du mår. Lider med dig Peggy….
27 11 2012 at 15:23
Jag hoppas dagen inte varit för överdjävlig och att du snart kommer hem och får vara smärtfri och ligga sked inne i värmen med Tanya. Tänker på dig, önskar att du får omslutas av kärlek och omtanke av dina vänner och nära. Styrkekram Nasus
27 11 2012 at 15:24
Kära du.sänder dig miljoner styrkekramar istället för ord som tenderar bli så små …Önskar att du får vila från din smärta!!Kram på dig
27 11 2012 at 16:30
Jag läser din blogg dagligen, och jag gråter ibland när jag läser hur du har det.
Jag önskar det fanns ett mirakelpiller som tar bort all den smärta och ångest du känner.
Ingen människa förtjänar att ha det så. Inget djur heller för den delen.
Jag önskar att du och Tanya kan få lite mys tillsammans, utan smärta.
Massa varma kramar
27 11 2012 at 16:54
förstår att det är jobbigt önska jag kunde lindra din smärta ger dej en tröstekram
27 11 2012 at 17:18
Kräv remiss till smärt-team omedelbart!
Så här ska ingen ha det! Magen behöver kanske tappas på vätska!
Kräv smärtpump där du kan ge dig extra doser smärtstillande!
Du har väl en kontakt på onkologen, be nån ringa åt dig NU!
Är själv sjuksköterska å arbetat i ASIH akutsjukvård i hemmet etc.
27 11 2012 at 21:41
Älskade stackars Peggy:( jag tycker så fasligt synd om dig, det skär så i hjärtat:(
27 11 2012 at 21:47
Är med dig till heavens gate!
27 11 2012 at 21:56
Kära Peggy! Tack för att du hör av dej, att du trots smärtor och eländes elände orkar berätta. När jag läst dina rader tar jag också del av alla dina vänners deltagande ord. Jag önskar att du kan göra som du fått råd om av några – att ta kontakt med onkologen och få hjälp med bl.a smärtlindring. Det bara MÅSTE gå att få. Det är inte rimligt på något sätt att behöva ha det så fruktansvärt jobbigt med smärtor och lidande i dagens samhälle. Sjukvården har väl kommit längre? Kanske har du någon god vän nära dig, som kan orka ryta till och kräva nödvändig hjälp omedelbart? Jag hoppas innerligt att röntgen denna gång ska föra vårdprocessen framåt. Hjärtevarma kramar till dig Peggy och lilla vovven! / Berit
27 11 2012 at 22:00
Lilla älskade vän. Lider så med dig. Men sök hjälp. Du ska inte behöva ha så ont och må så dåligt. Och hjälp SKA du ha! Om jag kunde så skulle jag hjälpa dig. Men tyvärr så kan jag inget om sånt här. Sänder över en massa kramar fast det inte hjälper. Men jag tänker på dig!! Kram Elisabeth i Sundsvall.
27 11 2012 at 22:36
Styrke kram till dej
27 11 2012 at 22:44
Önskar jag kunde ge dig en kram. Lider med dig men det hjälper ju inte mycket.
❤ ber för dig.
27 11 2012 at 23:42
Fina Peggy och fina Tanya. Önskar att din smärta kunde försvinna och du bara kunde få lov att va. Kramar om ❤
28 11 2012 at 00:37
Du behöver inte alls skriva som liksom lite skuldmedvetet att ”jag tyckte extremt synd om mig själv”. När i helvete ska man få tycka extremt synd om sig själv om inte ens du känner att du kan göra det med gott samvete?!
Frågar man sig.
Allt det bästa till dig, trots livets vidrigheter!
29 11 2012 at 08:39
Kram
11 12 2012 at 21:51
Hej alla som läser Peggys Blogg.
I Kväll 19.20 har vår Älskade Peggy somnat in på Hospice i Malmö.
Vid hennes sida satt hennes Älskade Christer och hans Mamma, Annika, Patrik och Jag (Marie).
12 12 2012 at 01:02
Tack Marie för att du delar med dig om hur Peggy hade det i slutet.. ..jag har läst dagligen i bloggen alltsedan jag läste om Peggy i Aftonbladet.. ..hon blev en vän som jag aldrig fick lära känna men som jag ändå respekterade och tyckte om.. Kram.
12 12 2012 at 01:20
..fick hon ha sin lilla Tanya hos sig?