Sov till två på Påskafton, men jag har ju vänt på dygnet.
Jag var bortbjuden och det tog alla krafter att bara göra sig i ordning.
Jag känner att jag blir svagare för varje dag som går. När jag gått ca 50 meter höll jag på att svimma av utmattning.
Samtidigt har jag tyvärr förlorat aptiten.
Naturligtvis beror det inte bara på cancern i sig, utan ett liv som levs i en soffa. Jag rör mig inte så mycket och då förtvinar musklerna samtidigt som kroppen inte kräver så mycket näring.
Jag känner vad kroppen vill ha, och blir sugen på nyttiga prylar. Konstigt, va?
Så här såg jag ut igår när jag pimpat upp ansiktet. Jag ser fan riktigt frisk ut!
Dessutom har jag gått ner lite i vikt.
Jag mådde kanon hela kvällen och drack t o m lite öl.
Hoppas ni också hade en skön Påskafton!
Idag såg jag Tintin. Fy fan vad den var bra gjord. Älskade den!
Ha det riktigt skönt alla!
08 04 2012 at 22:15
Du ser inte bara frisk utan skitsnygg ut på bilden ovan.
Jag själv har kommit hem från påskhelg med familjen. Min mamma återinsjuknade i bröstcancer i höstas. Hon hade MS sedan ett tiotal år förut,och var redan svag i musklerna p g a detta, och därför kan hon inte gå alls nu, och precis det fenomen som du beskriver ovan har drabbat även henne.
Jag älskar min mamma och har aldrig träffat dig, men vill nog påstå att jag känner medkänsla ändå.
16 04 2012 at 16:35
Hej Peggy!
Jag har inte varit in på bloggen på länge, och blev uppriktigt ledsen när jag läser att Satanstyget har slagit klorna i dig igen.
Och vad ska man säga till en som kämpar så hårt som du gör…?
Jag kommer inte med några flåshurtiga floskler, utan berättar bara att mina tankar finns hos dig, och du vet att jag håller tummarna för att du segrar!
För övrigt kan jag bara hålla med Anna, du ser väldigt fin ut på bilden!
Stora trygga kramar!
//On3